Åtalet väcks idag...

http://www.dn.se/sthlm/sorgen-vilar-tung-i-stureby-1.926203

Jag vet inte vad jag ska tycka om offentlighetsprincipen i fall som liknar detta. Å ena sidan verkar ungdomarna känna att man bryr sig om dem när media skriver om det som händer och har hänt, deras känslor legaliseras och dom blir sedda...vilket är tragiskt på sitt sätt om de inte känner att de får tillräcklig bekräftelse hos vuxna i sin omedelbara närhet. . Å andra sidan bävar jag för gottandet i den olycka som skett... Vi får se om rättegången sker offentligt eller inte. Det finns förstås både fördelar och nackdelar i det som jag ser det nu på förhand...men först i efterhand vet vi ju hur snaskigt det blev. Jag hoppas att OM allt ska ske inför öppen ridå, att respekt för människan får råda och vi slipper allt snaskande och gottande i nya tappra försök att slå försäljningsrekord. Medierna har ju ändå blivit bättre när det gäller snaskig nyhetsrapportering om vi jämför med hur de betedde sig vid Estonias förlisning, men ännu finns en del att önska vad gäller saklig nyhetsrapportering och istället för skandal-skanderande i syfte att klå konkurrenterna. Detta fall skriver hur som helst kriminalhistoria eftersom det är så unga förövare som planerat ett mord, men det kan räcka att vi får i ett sakligt sammandrag när allt lugnat ner sig. Visst är det viktigt för oss att förstå, men det är svårt att veta i fall som detta vilket som är bäst: spekulationer eller sanningen. Nå, det blir som det blir och jag kan inte påverka förloppet, men jag kommer nog besöka minnesplatsen och graven för att fånga upp ungdomar som behöver prata... och jag hoppas inte bli ensam vuxen där! Vi har alla ett medborgar-ansvar, tycker jag...

Just nu vill jag bara uppmana alla att lyssna på varandra, vara lyhörda och visa medkänsla för varandra, försöka förstå vad andra känner och försöker säga utan att ge oss själva tolkningsföreträde, beväpna oss med kärlek och tålamod, ge varandra tid och respekt och att detta måste ske i ömsesidighet... vi vet inte vad som väntar oss i mediabruset framöver...

Kommentarer
Postat av: lelleplutt

Livet är svårt ibland. Såg nyligen filmen Boy A på dvd. Den handlar om den ene av de två 11 åriga(?)engelska pojkar som på 90-talet rövade bort en drygt 2årig pojke från ett köpcentrum och sedan slog ihjäl honom och lade honom på tågrälsen så tåget körde över honom.Filmen bygger på vad som hände 14 år senare när denne förövare skulle slussas ut i samhället efter sitt straff. Med ny identitet och allt. Av omtanke om det riktiga offret och hans familj så är mordet pojkarna dömts för fiktivt och där handlar det om en flicka i deras egen ålder istället vilket jag tycker var bra.

Jag fick iallafall en väldigt bra tankeställare genom filmen och den utomordentligt duktige skådisen. Hur är det att som barn spärras in och sedan komma ut och ska försöka leva ett vuxenliv? Sköta ett jobb, fixa vänner etc. Leva i en lögn om vem man är. Tänkte mycket på att så kommer det säkert bli för dessa två som nu åtalas i dag. Jag hoppas att Tess och hennes anhöriga verkligen får ett avslut så att de kan gå vidare. Tess där hon är nu och hennes familj här på jorden. Kram

2009-08-07 @ 14:46:45
URL: http://lelleplutt.blogg.se/
Postat av: guggelutt

Ja, Tess familj kan nog gå vidare så småningom... men de andra två? Vad tror tjejen ska hända om hon blir frikänd för hon skyller allt på grabben? Tiden får utvisa, men jag tror det blir svårt för dem att återvända till Stureby...

2009-08-07 @ 20:45:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0