guggelutt

Har försökt hänga med idag men jag är helt slut! Ssk från VC ringde att min läkare är hemma och vårdar barn så det blir inget läkarbesök imorgon, däremot kunde hon upplysa om att alla prover såg bra ut så jag ska väl knalla iväg till jobbet på fredag. Myrkrypningarna är på återgång och jag har bara lite krypningar i hårbotten, händer och fötter kvar. Samtalet med min fantastiska morbror häromdan gav mig oxå lite jävlar anamma. Han har precis gjort en mindre tarm-operation (han har cancer) men måste göra en störra i februari. Han hade varit ledsen först, men sen hade han knallat ner och badat när han vaknade vid fem på morgonen. Han brukar hålla sig frisk några år efter de där operationerna, sa han, detta blir hans tredje större på ca 10 år. Och badar i havet gör han så länge luft-temperaturen inte understiger +4, blir det kallare hinner han inte få på sig kläderna innan lederna frusit, säger han. Han börjar närma sig 80 år! Sen han blev pensionär och fick sin cancerdiagnos har han rest jorden runt, åkt buss genom Indien, varit på safari i Tanzania, "gjort" Vietnam, Thailand, Kina, Kenya osv osv. Jag tror bara att han har Australien kvar, typ. När jag berättade om att jag börjat promenera igen efter att ha pratat med psykiatrikern tyckte han att jag var tuff som trotsade mitt mående... men jag sa till honom att han är min förebild! Man lever bara så länge som man lever, och kanske kan jag aldrig åka snowboard eller rida igen, men jag kan göra en väldig massa andra saker! Jag vill fortfarande åka på safari i Serengeti. Lake Maniyara, Ngorongoro och Tarangire har jag "gjort", men Serengeti är ju den största och mest kända. Jag har aldrig varit i Paris eller i Athen, åka trans-Sibiriska järnvägen, kinesiska muren finns på önskelistan. Sen skulle jag vilja ökenvandra i Egypten... det finns fortfarande massor som jag faktiskt KAN göra! Man får liksom anpassa sig lite bara.


                                                         

                                                       

Livet är gott, lyckan ler mot mig, jag har en hel del livs-erfarenheter med mig i bagaget och dem är jag så tacksam över, för de ger mig förmågan att kunna uppskatta det jag har och får vara med om! Min familj, mina barn, mitt hem, att kunna duscha varmt och äta mig mätt, att känna när benen bär mig på en långpromenad i regnet efter en lång tids stillasittande, att ha en make som älskar mig, att ha självständiga barn som vill ha kontakt, att snusa ett barnbarn i de fjuniga lockarna, att kunna få installera sig och njuta av stillheten i Sanda, att kunna ha en busig papegoja i sin ägo... jo, jag är lyckligt lottad och jag vet om det!