Feber... och värk...
Jobbigt! Förra veckan var jag snuvig och hade ont i halsen, men jag klarade mig hyfsat och kunde t.o.m sjunga på bröllopet... men i måndags var det kört. Huvudvärk och jag kände mig grymt bakfull fast jag inte druckit på ... ja-aa. På eftermiddagen kom febern och sen har den gått lite upp och lite ner. Idag var jag hos doktorn för att diskutera min vidare sjukskrivning och han lyssnade på på lungor och kollade i halsen, inga problem. Det är väl nåt virus som spökar. Inte konstigt att man råkar ut för nåt efter nästan ett helt år isolerad hemma. Och när man verkligen inte få bli sjuk (inför bröllopet t.ex) så håller kroppen stången, sen kommer det i nån annan variant, för min del var jag förkyld förra veckan men har fått värk och feber denna vecka istället... och långa nysattacker som påminner om allergi. Jag bestämmer mig imorgon för om jag ska gå till jobbet eller inte. På nåt sätt känns det dumt att börja smitta folk som jobbar på riktigt, jag arbetstränar ju "bara" än så länge och de klarar sig utan mig. Ändå pickar "fröken Präktig" mig i ryggen och tycker att jag ska visa vad jag kan!
Annars har jag tagit vissa steg inför min vidare rehabilitering idag. Har kontaktat psyk för att diskutera dessa antidepressiva som jag inte upplever mig tåla särskilt bra. Jag menar, om biverkningarna börjar kännas värre än nyttan av verkningarna måste man väl kunna få prata med psykiatrikern iaf. De hade glömt bort mig för de har varit "turbulens" på psykiatriker-fronten. Så fint. Men nån gång i november skulle jag få prata med psykiatriker nr3 sen april... och byter de en gång till ska jag be min VC-dr att få ta över eländet. Jag vill hursomhelst diskutera ut-trappning nu, har inget som helst förtroende för det där gänget. Ringde sjukgymnasten och bad att få ändra inriktning på besöken hos henne, vill ha mer sjukgymnastik, viktkontroller och kostråd istället. Hon verkade bli lite entusiastisk över min förfrågan (?). Det kändes lite lovande iaf eftersom inte läkaren vill remittera mig till överviktsenheten än, han tycker att det räcker med min rehabilitering som den är i nuläget och min läkare är en klok man! Ringde oxå handläggaren på Försäkringskassan och för att kolla hur länge jag fått förlängd sjukpenning... om det var sammanlagt 550 dagar eller 550 dagar till... och det var 550 dagar till! Nu har jag alltså 1,5 år på mig att återgå i full tjänst (eller planera för ny "karriär") och det kommer jag klara!
Nå, dagen har jag ängat åt knyppeldynans vit-rosa-gröna "sockerudd och spindel" samt en babyfilt. Man får fånga dagen, liksom!
Annars har jag tagit vissa steg inför min vidare rehabilitering idag. Har kontaktat psyk för att diskutera dessa antidepressiva som jag inte upplever mig tåla särskilt bra. Jag menar, om biverkningarna börjar kännas värre än nyttan av verkningarna måste man väl kunna få prata med psykiatrikern iaf. De hade glömt bort mig för de har varit "turbulens" på psykiatriker-fronten. Så fint. Men nån gång i november skulle jag få prata med psykiatriker nr3 sen april... och byter de en gång till ska jag be min VC-dr att få ta över eländet. Jag vill hursomhelst diskutera ut-trappning nu, har inget som helst förtroende för det där gänget. Ringde sjukgymnasten och bad att få ändra inriktning på besöken hos henne, vill ha mer sjukgymnastik, viktkontroller och kostråd istället. Hon verkade bli lite entusiastisk över min förfrågan (?). Det kändes lite lovande iaf eftersom inte läkaren vill remittera mig till överviktsenheten än, han tycker att det räcker med min rehabilitering som den är i nuläget och min läkare är en klok man! Ringde oxå handläggaren på Försäkringskassan och för att kolla hur länge jag fått förlängd sjukpenning... om det var sammanlagt 550 dagar eller 550 dagar till... och det var 550 dagar till! Nu har jag alltså 1,5 år på mig att återgå i full tjänst (eller planera för ny "karriär") och det kommer jag klara!
Nå, dagen har jag ängat åt knyppeldynans vit-rosa-gröna "sockerudd och spindel" samt en babyfilt. Man får fånga dagen, liksom!
Kommentarer
Trackback
