En liten egenhet...

Min bil har en liten egenhet. I backspegeln hänger en sån där doftgrej, typ Wunderbaum, i form av en halvnaken modell ...samt ett radband ... och det ser onekligen lite underligt ut. Jag ser att folk reagerar ibland, i synnerhet i Strängnäs. Först ser de den halvnakna modellen/doftgrejen (för den syns tydligt utifrån), tittar man nyfiket på den så är ju radbandet ett faktum... Jag ser ju förstås dessa reaktioner eftersom jag kliver ur och i min bil mellan varven och då brukar frågan ploppa upp som en pratbubbla över folks huvuden. Vadan detta, nu då?

Jo. Jag har i många år haft radband hängade i backspegeln. Varför vet jag inte riktigt (jag är inte så himlans genomtänkt alla gånger) men det kändes bra när jag jobbade i Rinkeby t.ex, att vara tydlig med min religionstillhörighet. Radbanden är visserligen en katolsk symbol, men för mig är likheterna i de olika religiösa grenarna det viktiga och jag älskar radband, katolska - ortodoxa - och vår egen frälsarkrans förstås. De är tydliga symboler för bön och bön finns ju i alla religioner som jag känner till.

Min son övningskör i min bil. Jag plockade ner radbanden för att de inte skulle hindra hans sikt när han körde. Att det hänger grejer i backspegeln är inte optimalt och rent pedagogiskt i en övningskörnings-situation så tycker jag att allt som stör ska bort. Alltså, ner med radbanden. Men så fick sonen en liten present av sin svärfar och svåger - efter att dessa båda gjort en tripp till Finland - en doftpryl föreställande en mycket vacker blond finska (?) med enorma bröstimplantat och med minimal bikini som doftar ros (ja, inte starkt, man måste verkligen sätta näsan i skrevet på henne för att njuta av blomsterdoften). Den åkte ju som ni nu förstått upp i backspegeln och med stränga order från sonen att: "rör inte min tjej".

Hur ska man nu reagera som kvinna och mor? Jag kan inte säga att jag blir särskilt upprörd av nakna kvinnor. Jag pallar inte, helt enkelt. Samhället är fullt av dem överallt, i tidningar, på reklampelare och inte minst i våra TV-apparater. Det spelar ingen roll vad jag tycker om detta exploaterande och opererande av kvinnokroppen, min lilla röst blir ändå inte hörd, oavsett vad jag säger. Så jag suckar och tänker att "jaja - flickstackarn behöver lite Jungfru Maria för att styrka henne i hennes beslut i livet"... så jag hänger upp mitt fina radband från Filippinerna, vita snäckor och silverfärgade pärlor och ger min son en lika sträng order: "rör inte mitt radband".

Så där hänger de nu, intrasslade i varandra och syns tydligt från utsidan - sprucken körskolepedagogik, kvinnoexploatering och religionsfrihet i en salig röra i min backspegel. Humor och allvar. Respekt och envishet.

...men jag undrar hur jag ska bete mig när jag börjar jobba igen. Att kliva ur min bil som fet, halvgammal kvinna och privatperson och låta folk titta är en sak, men att kliva ur bilen med diakon-kragen som grädde på moset... det är ett annat dilemma som jag måste tänka över till dess ...

Kommentarer
Postat av: bella

HIHI ja du det skall alltid vara en blandning hehe

låt folk tycka vad dem tycker. alla har sina rättigheter :D

2009-09-04 @ 12:17:35
URL: http://vaniljmousse.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0