guggelutt

            

Nu ska jag skriva en liten sammanfattning om vår underbara resa till södra Gran Canaria! Det var alltså min man Janne, min äldsta dotter Monica och jag som flög ner förra lördagen. Förutom lite turbulens över Biscaya, två fulla ålänningar och en ännu fullare gotlänning så gick resan bra...fram till landning, fy arton vad ont det gjorde i ryggen! Vi tog buss till hotellet och efter incheckning tog vi taxi till Puerto Rico där vi köpte bikinis, handdukar och åt middag. Monica blev uppraggad direkt och vi hade fullt sjå hela veckan att freda henne från friande spanjorer som bjöd allt från 30 kameler för henne till fri barnpassning av henne ;O)

                                 

Söndagen tillbringade vi vid Anfi beach på fm och på em tog vi Glass Bottom Ferry till Puerto Mogan... och som sagt, Monica var lite farlig att ha med. Hon blev insliten i förarhytten och fick ratta båten från Puerto Rico till Puerto Mogan. Hon blev erbjuden att fortsätta köra båt dan efter, men hon nappade inte på det...



Vi åt på Zoo och knallade runt i den jättevackra staden, sen tog vi taxi hem.

    

Måndagen tillbringade vi vid poolen och åkte på em in till Playa del Ingles och Yumbo Center. En del av tiden tillbringade vi hos en tatuerare och det slutade med att vi gick därifrån med en inbokad tid på fredagen... Monica och jag hade bestämt oss!

Tisdagen var min födelsedag och den firade vi med att tillbringa förmiddagen vid poolen, eftermiddagen tog vi en minigolf-turnering som jag förlorade stort... och på kvällen åt vi flamberad sjötunga på restaurang Fernando i Patalavaca. Jag kan verkligen rekommendera den restaurangen! Liten, familjär och vilken mat!!!



Onsdagen hade vi tänkt oss att åka till sanddynorna... men Monica fick migrän så Janne och jag tillbringade dagen vid poolen medan Monica sov. På kvällen åkte vi till Puerto Rico, fönstershoppade lite och åt middag.

Torsdag var mulen så vi hoppade över den planerade färden till sanddynorna och tillbringade en lat förmiddag på balkongen, men på eftermiddagen snörde vi på oss skorna, jag tog bägge krycksen och så besteg vi ett berg invid hotellet. Vi hade sett människor uppe på toppen vid ett kors både när vi var där i december och nu, så vi chansade på att även jag skulle klara det. Det var en utmaning, men jag kan vara riktigt envis när jag bestämt mig!!!


                 
        

Efter den bedriften åt vi på hotellområdet och på kvällen följde jag Monica ner på marknad på torget nedanför hotellet.

Sist och allt annat än minst... fredagen! Äntligen kom vi iväg till sanddynorna...och förvånade blev vi för hela stranden i Meloneras var bortspolad så man fick vada över till stranden....och säkert 30 meter av sandstranden var bortspolad ut i havet! Det såg helskumt ut. Det var riktiga oväder därnere veckan innan vi kom och här fick vi verkligen se vad naturens krafter kan göra!


    

Vi började gå längs stranden... och efter en bit kom vi överens om att gå så långt vi orkade...ett tilltag som jag senare delvis ångrade, delvis blev stolt över... för strandremsan mellan Meloneras och Playa del Ingles är ca 8 km lång och den gick vi barfota...jag med en krycka...och när vi skymtade Playa del Ingles hade jag så ont i ryggen att jag var grinfärdig...och när vi kom fram till Playa del Ingles var jag så stolt över att ha klarat den bedriften! Men där tog det stopp och vi tog taxi upp den kvarvarande kilometern från Playan till Yumbo Center.

Efter att ha inmundigat en tonfiskmacka respektive en räkmacka intog sedan Monica och jag båren (eller vad vi ska kalla den...) hos tatueraren. Monica fick sig ett par tjusiga körsbär och jag en graciös fjäril på våra högervrister.



          

På kvällen åt vi flamberad firre på Fernando igen och avslutade vår vistelse med flamberade jordgubbar! Sen hem och packa.

Lördagen var resdag. Vi packade ihop oss, checkade ut vid 10.00 och tog bussen till flygplatsen. Där satt vi till vi kunde checka in och sen flanerade vi i taxfreen. Hemfärden gick bra, lite turbulens över Biscaya igen. Vi landade en halvtimme för sent och fick vänta länge på bagaget så Jens-stackarn fick sitta länge i bilen utanför Arlande och vänta i kylan. Var hemma närmare ett på natten.... pratade lite med ungarna, gick ner i varv.... och söndagen har jag redan skrivit om här.