Femte knyppeldan och hemresa

Städa städa varje freda... sjöng Pippi Långstrump... och det gjorde alla knypplarna imorse oxå... städade alltså. Men de flesta av oss satt nog och knypplade i lektionssalarna klockan nio i alla fall. Varje dag av knyppelveckan i Vadstena är så värdefull och så rolig så vi tillvaratar varje sekund! Denna sista intensiva timme tog jag tillvara genom att gå runt i lektionssalen och titta på allas arbeten och prata lite. En av knypplarna kom ända från Arizona och en från Oslo, resten av oss var från olika delar av Sverige. Sen hade vi ett gemensamt fika för alla kurserna klockan tio, då var det jordgubbsbakelser och ett litet tal, sen åter till lektionssalarna och till sist diplomutdelning. I vår kurs hade vi skramlat till en flaska vin och en påse mandlar till vår fantastiska lärare Sylvia... och knypplare i nybörjarstadiet förstår skämtet efter som just mandlar är jättesvåra att lära sig knyppla:


mandlar är de tre plupparna rätt högt upp, de ska vara fyrkantiga
men ett är helt trekantigt och de andra är tveksamt fyrkantiga...

Efter den gemensamma avslutningen knackade en äldre kvinna mig på axeln och frågade om jag varit med förra året, när jag kunde bejaka det berättade hon att jag inspirerat henne till att våga sig på en brudkrona och hon ville att jag skulle se den. Jag blev jätteglad och gick upp till hennes kurs och tittade på den, det var en likadan som jag gjort till Linnéa, men det var så otroligt roligt att få veta att man kunnat inspirera någon på det sättet. Sen blev jag inbjuden till "knyppelpinnarna" i Kallhäll som har träff en lördag i månaden. Efter diplomutdelningen plockade vi ihop definitivt och bar ut allt till bilarna. 

                                            
                                             Min vackra dotter i den ovan "omtalade" kronan

Mitt rum denna fantastiska vecka


                        
                         Knyppelpinnar med en färg som inpirerar till julgransprydnad


Min "granne" hade ärvt en knyppeldyna från 1800-talet...fantastiskt, tänk den/de kvinnors
händer som jobbat på denna dyna! Historiens vingslag!



Min ringa fredags-produktion, toppen på de två träden i "hon kom utför ängarna" -
festremsan som jag ämnar ha som nån sorts övnings-spets

                
                 Min nya dyna.... hop-packad för hemtransport med transportband och allt...

Jag åt lunch i en soffa och packade kylväskan det sista jag gjorde, sen bar det av till Södertälje där jag mötte upp med Jens och mupparna och fick träffa mina älskade "smågrabbar". Jag hörde Ragnar prata när jag klev ur bilen och Bamse var så kärleksfull som jag aldrig blivit bemött förut, han hoppade upp på mig innan han kommit ur väskan och var helgalen! Han ser inte ut som en papillon längre utan som en chihuahua... tänk att han blivit så stor på fem dagar!

                  

Nej, nu är det sängen som hägrar. Linnéa med familj sover i husvagnen (som gick igenom besiktningen) och Janne kom precis hit till Sanda efter jobbet.... imorgon nya äventyr!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0