guggelutt

... kan vara lite dubbelt. Å ena sidan känns det som min privata dagbok, å andra sidan är det oxå en önskan om att bli sedd. Så att lägga gränsen på vad man ska skriva kan vara svårt ibland. Särskilt nu med alla tankar som påverkar hela mig. Att jag går i terapi är jag öppen med, men vad vi pratar om vill jag inte skriva... mer än i vissa stora drag ibland. Sist sa terapeuten, som ett svar på något vi pratat om, att jag hade "väldigt mycket ackumulerad smärta inom mig". Imorse vaknade jag med värk i hela kroppen, särskilt i händer och armar. Jag kopplar smärtan direkt till allt mitt handarbetande. Handarbetet är min terapi, min meditation, min flykt just nu. Det är klart att det är armarna som värker. Det påverkar oxå mitt blogg-skrivande. Och det är klart att kroppen värker extra mycket idag eftersom det är terapi-dag.

Häromnatten träffade jag oxå min mormor som varit död i 10 år. Hon kom gående utanför fönstret och jag blev så gränslöst glad. Det var en solig varm dag och vi la oss i varsin vilstol i trädgården och pratade och pratade och kramades. Jag tror att hela min kropp och hela min själ, hela mitt väsen, just nu är inne i terapin som håller på att spränga murar som jag byggt upp för min överlevnad. Nyttigt och smärtsamt.

Med detta vill jag kanske ge en förklaring och be om ursäkt för att jag beter mig lite udda ibland. Mitt minne är urkass, jag glömmer saker. Jag hör inte av mig, glömmer svara på sms och mail. Det har inte ett dugg med att jag inte bryr mig att göra, utan jag är så inne i mig själv och härinne måste jag få vara ett tag för att bli hel.


min mormor och min yngsta                     .... och min yngsta