Fotspår i sanden

Ännu en gång har denna fantastiska lilla berättelse kommit i min brevlåda:

                 

Denna gång från en frivilligarbetare i kyrkan. Jag har haft många anledningar att vända mig tillbaka till denna berättelse under åren, och i synnerhet under detta dryga år som sjuk.

                 
Denna bild tog jag på playan i februari när vi gick mellan Meloneras och Playa del Ingles... tyckte det var humor med kryckan, märkena syns ju oxå i sanden...

Jag ringde upp en arbetskompis idag, för det har varit tyst länge från jobbet. I tystnaden smyger sig osäkerheten in och då är det lika bra att ta tag i det. Det blev en bra pratstund... och sen fick jag alltså detta kort med posten.

I mellantiden har Bekki åkt iväg till Täss grav med en killkompis.

                  

Han kommer hit sen så jag har duschat och plockat undan lite. Jag gav mig på att baka en cheesecake oxå, receptet fick jag från M i Örebro. Nu måste jag se till att bli anständig innan ungdomarna dyker upp... jag menar mysbyxorna får allmänheten stå ut med när jag är hemma, men jag måste väl krångla på mig en BH kanske...men jag har så grymt ont i revbenen av hostan att varje andetag är en plåga, och "fritt fall" lindrar lite iallafall... Jag kanske kan slita av den igen när jag sagt "hej".

Lite middag ska förberedas oxå...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0