guggelutt

... har läst vidare i Vårdguidens tema om trötthet. Lyssna här om utmattningssyndrom: "Den typiska patienten är en medelålders kvinna som arbetar inom vård, skola eller omsorg, har ett övergripande ansvar för hemmet, maken, barnen samt sina äldre förädrar och alltid sätter andras behov före sina egna. Hon har en prestationsbaserad självkänsla, även kallat duktighetssyndrom, och tycker inte att hon duger om hon inte ständigt ställer upp för allt och alla. När bördorna blir för tunga, när hon inte räcker till, slutar till sist batteriet att fungera, med total utmattnings som följd, säger Tom Grape." Vad som förvånar mig är att det går att diagnostiera detta syndrom med att mäta kortisolhalten i saliven! För viss 17 låter beskrivningen som en typisk Guggelutt?

Det stod oxå om sköldkörteln, men vad jag inte fattar är varför inte JAG blir bra nu när medicinerna får min sköldkörtel att funka normalt.

I en intervju med en kvinna med KTS (kroniskt trötthetssyndrom) där hon berättar att: "När det var som värst kunde jag inte komma upp ur sängen på morgnarna. Jag tvingades använda mobilen för att ringa och väcka barnen. Eftersom hon kände sig bra vissa dagar trodde hon hela tiden att tröttheten skulle gå över. -Men tröttheten kommer i plötsliga attacker, utan förvarning. Det har hänt att jag har varit tvungen att lägga mig ner i mataffären då det slagit till när jag varit och handlat. Det är som att gå in i i koma." Jag känner igen det precis!

Diabetes 1 och järnbrist kan oxå vara orsaker och jag ligger i riskzonen för både diabetes och hjärt-kärlsjukdomar samt järnbristen slår ju till då och då pga myomet. Det står oxå att man ska söka vård om bla man snarkar, minne och koncentrationsförmåga försämras, känner sig onormalt låg och håglös en längre tid, tröttheten är långvarig och oförklarlig. Ja, jag blir galen. Vidare står det oxå att: "Huvudet är nog det dummaste vi har, med tanke på hur folk fortsätter att stressa trots att kroppen skriker åt oss att vila" och det känns ju som huvet på spiken, för samhället hårdnar ju och stressen ökar, vart tar det slut? Vem har egentligen ett självklart val att sluta stressa?

Jag har bestämt mig för att sitta inne och glo ett par dagar. Hostan tar död på mig, revbenen värker och jag vill bara gråta när hostattackerna sätter in, det gör så ONT! Sover illa, trött trött trött... Monica undrade om jag ville följa med in till stan och luncha med Linnéa men jag tackade nej, måste rida ut denna förkylning och nu har jag ett par dagar när jag inte måste gå ut.

                   

Just nu vet jag varken ut eller in. Jag vet inte vilka som läser denna blogg, men ett 30-tal gör det dagligen och det känns kul. Samtidigt vet jag inte vilka ni är. Det kan vara sårbart att lämna ut sig som jag gör, kommunikationen blir väldigt ensidig, men jag väljer ändå att göra så. Jag har lätt att uttrycka mig i skrift och tycker telefoner är jobbiga. Att umgås är ju nästan omöjligt som det är nu med mina upprepade infektioner och krämpor ... men jag förlitar mig på att det jag skriver tas emot med er omsorg. Jag läser hos "Vinterblomman" hur hon blir påhoppad av vänner och bekanta som inte kan ta hennes sjukdomar på allvar. Jag har inte råkat ut för det ... än... men jag har ju ingen aning om folk pratar bakom ryggen på mig, även om jag inte fått några direkta påhopp... men i det tysta isolerade liv jag lever så tror jag inte att många bryr sig, inte på djupet iallafall. Vi har ju alla nog med vårt eget, så även jag.  Men jag kan ju oxå hos mig själv läsa in ett förakt för sjukdomar som jag inte varit medveten om tidigare. Jag har nog alltid trott att jag ska vara frisk och stark och har inte hittils funderat över att jag kanske måste se mig som kroniskt sjuk och hur detta kommer att påverka mig mentalt, ekonomiskt, arbetsmässigt... Det ligger ju en enorm sorg i detta oxå .. och skräck ... kanske därför som "Russian roulette" fastnat i huvudet: "I´m terrifyed, but I´m not leaving, I know that I must pass this test, so just pull the trigger..."

Sen kan man ju analysera sönder saker och ting oxå... Jag menar att tex min övervikt beror helt enkelt på att jag äter för mycket och rör mig för lite, min trötthet beror på att det finns en obalans mellan aktivitet och vila, mitt taskiga immunförsvar hänger ihop med vanskötsel av kroppen. Det är faktiskt så enkelt! Men den som inte fastnat i osunda rutiner och sluppit leta verktyg att ta sig loss ska vara väldigt försiktig med att öppna munnen och lämna expertutlåtanden. Min hypothyreos gör att jag måste äta mycket mindre än friska personer, alla överflödskilon gör att det är svårare att röra sig sunt, att hitta en ny balans mellan aktivitet och vila efter åratal av måsten är inte lätt och att stärka immunförsvaret är en tuff process när det är kört i botten. Men i grunden är det så enkelt som att lära sig äta, sova, röra sig och sköta om sig... sen blir det bättre. Det är bara ... så enkelt....