guggelutt

...är väl det minsta man kan säga. Jens och jag åkte ner till Sanda i fredags, Janne var redan där. På kvällen pratade jag med mamma.... och jag har i många år haft två älsklingshundar, föräldrarnas Emma och dotterns Hagge. En stor sorg i mitt liv är ju min hundallergi.


Blöt Emma                                                   

EMMA
För många år sen var Jens med sin mormor och morfar och hämtade hem Emma, en vuxen papillon-hona som behövde ett nytt hem. Hon sov i hans famn nästan hela vägen från Skåne. Hon var fantastisk! Rolig, personlig, energisk, tillgiven. Hon älskade att springa efter sten som man skulle kasta åt henne... och på höstarna var det äpplen i allén, hon älskade att bada, simma, jaga saker i vattnet... och hon låg gärna under min stol och tog sina tupplurar när jag satt på verandan. Hon var alltid med när vi var på landet. Nu har hon under några veckor fått knölar i bröstet som utvecklats väldigt fort... och i torsdags var enda utvägen att hon fick somna in. Hon var ändå inte 13 år fyllda och var fram till det otroligt snabba sjukdomsförloppet pigg som en tonåring. Jag fick beskedet på fredagskvällen.

                   
                    Hagge i det gröna

HAGGE
Lördagen blev inte mycket bättre ur hundhänseende. Hagge, som flyttat till mina föräldrar eftersom Ängla och han inte drar helt jämt, hade kommit in och var svullen i hela ansiktet. Veterinären konstaterade ormbett i mungipan och gav honom kortison... men hans tillstånd förvärrades och natten tillbringade han på djurintensiven på Albano. Inatt hade han fått serum och vid femtiden imorse hade de ringt för tillståndet var kritiskt. Nu ikväll har jag fått besked att han är mycket bättre, han har kunnat gå ut och kissa själv, katetern är borttagen, hjärtat pumpar som det ska men det finns fortfarande en liten risk för nya svullnader och hudblödningar som kan leda till ett försämrat tillstånd.

Samtidigt gick jag själv i mina egna funderingar kring Grisen... och mina allergiresultat som icke överraskande visade positivt utslag för hundallergi. De flesta jag frågat avrådde mig från att ta hem honom... men hör och häpna... innan jag hann fatta mitt beslut gjorde Janne det åt mig! Utgången hade nog blivit detsamma, men ändå!

På lördag dag hämtade vi Grisen för ett sista "test", han skulle sova hos oss! Linnéa med familj kom till oss under dagen för att gå igenom husvagnen som snart ska besiktigas. Ytterligare ett ormöventyr utspelades när Grisen och jag låg och mös på gräset... nåt kröp över min fot... det var en snok! Grisen började jaga efter den men jag fick fatt i hans svans och avbröt "leken" medan snoken snabbt satte sig i säkerhet. Men jag blev lite svettig med tanke på Hagge...

På kvällskvisten dök grannarna C och J upp för att grilla med oss. Vi hade en jättetrevlig kväll ute i solen. Myggen fördrev vi med en liten brasa som Janne fick när han fyllde 50 år. Och rätt var det är, när Grisen springer runt mellan oss och tigger gott och uppmärksamhet, så säger Janne att Grisen får följa med oss hem. Det är nästan omöjligt att smälta för lilla Grisen, men att Janne skulle göra det så till den milda grad... det gjorde mig nästan lite konfys!

 
Stilstudie av sovande Gris


Stilstudie av Gris i skydd

Helt plötsligt var ju detta svåra beslut inte mitt utan hans! Och även om jag blev väldigt glad blev jag oxå förvirrad! Som sagt, utgången skulle nog blivit densamma och han kände nog det på sig och tyckte jag varit velig så det räckte.

Natten gick bra. Truls (nu har han nytt namn) fick gå ut och kissa när Janne gjorde det... men kojan vi hämtat från C ville han inte ligga i. Ett par minuter efter vi lagt oss hör jag hans små tassar... in i sovrummet och så tyssssst... på morgonkvisten hittade jag honom på min tröja! Han hade lyckats dra ner min tröja på golvet och där låg han.

 

Idag åkte Linnéa med familj hem mitt på dan. Jens och jag åkte till Ö&B samt till Karlssons och köpte på oss lite grejer till Truls: hundkorg, tuggpinnar, koppel, schampoo, borste, sele, fleeceplädar, leksaker, mat-vattenskål... som jag tycker, ett komplett startkit förutom maten för ca 600kr. Det dyraste var kopplet (rullkoppel). Sen var vi över till grannarna och sa hejdå ... och så de kunde säga hejdå till Truls. Jag fick oxå veta vilket foder han är van vid + lite av det så det räcker tills imorgon när jag kan köpa. Så nu börjar ett nytt hundäventyr....


                                

Jag är fortfarande orolig för min allergi, men om jag inte vågar prova så kommer jag ångra mig! Nu är ni så många som erbjudit er att ta hand om Truls om det går fel. Men för min familjs och min egen skull hoppas jag att allt ska gå bra nu. Vi har fått ännu en liten solstråle i våra liv!

TRULS
En liten blandras-chihuahua. Mamman är "ren" chihuahua medan pappan är hälften chihuahua och hälften papillon. Truls föddes 18 mars i en kull på tre valpar efter en parning som inte var menad att bli. Två små honor som inte överlevde och så lilla Grisen som han kallats sina 9 första veckor i livet.