Dan före fredag
Efter morgonsysslor, som numera utökats med 30-45 minuters dogwalk före frukost, rymde Bamse. Jag skulle gå ut genom dörren och sa hejdå till Bamse och Bekki ... och swoosch såg jag nåt vitt i ögonvrån, sen hade jag en skrattande hund på kullen utanför huset. Han sprang fram och tillbaka och hela hans uppenbarelse skrek "jaga mig, jaga mig!" Bekki och jag lyckades locka ner honom med en bit wienerkorv tillslut. Han är så fruktansvärt söt när han busar! Och Bekki har en romantisk kille i hasorna nu, han kom förbi imorse bara för att ge henne en puss när han var i krokarna å jobbets vägnar... var inte det sött så det förslog???
Jag kom iväg till psyk i tid, trots dotras romantiska äventyr och hundens bus. Jag åkte dit och var förbannad pga allt strul de utsatt mig för sen förra sommaren, men i väntrummet gick pulsen upp och jag fick yrsel. Fick komma in fem minuter sent men blev sen väldigt respektfullt bemött. Berättade min resa genom psykiatrin och de förfasade sig. Jag kunde inte låta bli att ge BA några kängor för det var ändå hon som lovat fixa intyget under sommaren mm och hon hon försvarade sig med att vi faktiskt träffats en gång ... 2001... imponerande! Nå, nåt intyg blev inte skrivet, det är ju försent. Vi pratade en del om min hälsa under det sista året och sen kom vi in på medicineringen, men vi fick bryta där och ska ta upp det om två veckor då jag fick en ny tid med orden att NU ska de VERKLIGEN prioritera mig! Jaja, även om jag är extremtrött och världen gungar så ... vad ska jag tro? De nada... vi får väl se, tänker jag. Om två veckor har jag känt på heltidspluggandet oxå... och funkar det inte har psyk nu lovat mig att ta dit FK för nån sorts nätverkssamtal osv eftersom de schabblat... Yeah rrrrright! Vi får väl se, vi får väl se... jag tror inte ett dyft förrän jag sett det, iaf vad dem anbelangar!
Hem och ut med Bamse. Träffade min "gamla" stavgångskompis som oxå har hund sen ett tag tillbaka. Vi travade runt i skogen och uppdaterade oss på livet och hälsan. Nu har jag ätit lite lunch och tänker göra ett tvåtimmarspass på jobbet, yrseln till trots. Filtklubben har årsmöte och jag förväntas inte göra några stora ansträngningar....
Jag kom iväg till psyk i tid, trots dotras romantiska äventyr och hundens bus. Jag åkte dit och var förbannad pga allt strul de utsatt mig för sen förra sommaren, men i väntrummet gick pulsen upp och jag fick yrsel. Fick komma in fem minuter sent men blev sen väldigt respektfullt bemött. Berättade min resa genom psykiatrin och de förfasade sig. Jag kunde inte låta bli att ge BA några kängor för det var ändå hon som lovat fixa intyget under sommaren mm och hon hon försvarade sig med att vi faktiskt träffats en gång ... 2001... imponerande! Nå, nåt intyg blev inte skrivet, det är ju försent. Vi pratade en del om min hälsa under det sista året och sen kom vi in på medicineringen, men vi fick bryta där och ska ta upp det om två veckor då jag fick en ny tid med orden att NU ska de VERKLIGEN prioritera mig! Jaja, även om jag är extremtrött och världen gungar så ... vad ska jag tro? De nada... vi får väl se, tänker jag. Om två veckor har jag känt på heltidspluggandet oxå... och funkar det inte har psyk nu lovat mig att ta dit FK för nån sorts nätverkssamtal osv eftersom de schabblat... Yeah rrrrright! Vi får väl se, vi får väl se... jag tror inte ett dyft förrän jag sett det, iaf vad dem anbelangar!
Hem och ut med Bamse. Träffade min "gamla" stavgångskompis som oxå har hund sen ett tag tillbaka. Vi travade runt i skogen och uppdaterade oss på livet och hälsan. Nu har jag ätit lite lunch och tänker göra ett tvåtimmarspass på jobbet, yrseln till trots. Filtklubben har årsmöte och jag förväntas inte göra några stora ansträngningar....
Kommentarer
Trackback
