guggelutt

                                   

Imorse bröt vi upp vistelsen på landet och åkte hem. Janne släppte av mig vid Huddinges akutintag och jag linkade in. Fick komma in på kirurgens väntrum omgående och satt där och väntade nån halvtimme innan jag blev uppropad och fick lämna tre rör blodprov. Sen fick jag vänta en stund till innan jag fick ett rum där jag kunde ligga ner. En läkare kom in och klämde på mig och ställde frågor. Hon trodde definitivt gallsten och skrattade gott åt att jag sugit i mig ett glas whiskey som kramplösare. "Det receptet skulle min pappa ha gillat", sa hon. Eftersom jag var utan smärtstillande så skickade hon in syrran Adam för att ge mig en Voltarenspruta. Jag frågade var han skulle ge mig den och han mumlade lite... "I häcken?", frågade jag då.... "Nja, i stora muskeln brukar vi säga", sa han då. Efter ett torrt skämt om att få i fuktiga händer i plasthandskar så hittade han uppenbarligen en stor muskel i ändalykten på mig, han var duktig för jag kände ingenting av vare sig sticket eller innehållet. Jag hade närapå somnat när läkaren kom in igen. Inga fel på blodproverna, hon tänkte skicka hem mig eftersom smärtlindringen funkat så bra, men oxå skicka meddelande till min husläkare att han ser till att jag kommer iväg på först ultraljud, sen till mottagningen (finns det månne en egen gallstensmottagning eller menade hon kirurgmottagningen?) för att diskutera en eventuell operation. Jag fick oxå gå på apoteket och hämta ut Diklofenak stolpiller att ta vid behov.

                                                                                                     

Apoteket på Huddinge sjukhus var öppet så jag kunde hämta ut medicinen innan Janne hämtade upp mig vid akutintaget igen. En kort sväng hemom, sen åkte vi ut till Monica och Arto som nu flyttat ihop i Monicas lägenhet i Kista. De bjöd på fantastisk fisksoppa med saffran och därefter bär till efterrätt. Härlig avslutning på en småtaskig vecka.

Nu har jag tagit en Diklofenak och ska gå ut med Bamse. Räknar med att kunna jobba på halvfart imorgon. Nu vet jag att jag inte smittar och illamåendet kommer sitta i till den förmodade stenen klämt sig ut i gallgången. Diklofenaken hjälper mot illamåendet oxå. Antagligen sätter sig en del av smärtan i illamående hos mig, för visst har jag haft hemskt ont, men inte så ont som andra gallstensdrabbade vänner och bekanta har beskrivit det... men de har inte mått illa vilket jag gjort till förbajelse! Alla är vi olika.