Trasig tant
Kanske inte trasig, men jag började tidigt imorse med att göra en tjurrusning in på toa och sen ut i duschen. Yippikayey... en störtis! Hur kan det vara möjligt efter 1,5 vecka? Fattar inte att det finns nåt kvar i kroppen öht! Känns ödesmättat, bara för att jag sa att jag mådde bra igår? Sen har det fortsatt. Ringde mig sjuk imorse, bad receptionen ringa återbud till mina besök, ringde gyn och fick läkartid i mitten av juni, ringde VC men kunde inte få tid förrän i slutet av maj så sköterskan tyckte jag kunde komma på jourmottagningen under veckan istället... Sov i princip hela dagen i soffan, vaknade av ett klientsamtal som jag försökte fixa till, men jag tror nog att man ska låta bli att försöka jobba när man är hemma och sjuk, det kunde ha blivit allvarliga fel när jag blandade ihop personer. Nu hände inget allvarligt men det kunde ha blivit så.
Bamse har inte heller haft nån stor lust att gå ut, oftast kommer vi en bit, han gör sitt sen sätter han sig på baken och vägrar gå... sen springer han i sträckt koppel hem. Passar mig rätt bra, måste jag säga. Om det har att göra med att Janne och jag är skruttiga, att han älskar att ligga och mysa på altanen eller om han får vittring på räven vet jag inte. Men sen ugglorna försvann så är räven tillbaka på ängen och tillochmed jag känner doften av den, kan det vara brunst-tider? Bamse springer inte många meter från mina fötter iallafall.
Jannes rygg är lite bättre, jag är helt väck i huvudet, trots det har jag lyckats bada både mig och Bamse nu på kvällskvisten. Ragnar har varit ute lite på em, han är den enda som är pigg och längtar ut till sin gren.
Ta ut Bamse en kortis och sova som en gris, tror jag... Jag blir hemma imorgon oxå skulle jag tro.
