Knallar på...

Började dagen med att affischera för onsdagens café... bara för att upptäcka att jag hade med mig fel affischer, de jag hade med mig var för caféet om 4 veckor! Mässa och möten. Klarade inte av att gå fram till nattvarden, mitt hjärta är svart och ihåligt. Men jag tände ljus för min väninnas bror och min väns pappa. Ena mötet handlade om Caféet på min begäran ch det kändes skönt. Sopplunchen blev bra, goda samtal vid bordet med tre gentlemän. Eftermiddagen ägnade jag åt att skriva andakt och mail.  I somras på en av utflykterna församlingen ordnade bla till Bro Glasbruk, så köpte jag ett hjärta i glas. En del av pengarna gick till hjärt-lungfonden och jag blev väldigt förtjust i både hjärtat och ändamålet. ... och nu är det borta. Jag efterlyste det i mail till alla anställda och har fått en hint om att det försvann under mottagningstid. Jag kan nog utgå från att det är stulet. Jättetråkigt! Det gör ju att man tänker till om vad man törs ha framme. Det här hjärtat kostade nästan 300 och det är väl egentligen ingen jätteförlust, vi har aldrig pengar, väskor och telefoner liggande framme... men jag tittar nu lite noggrannare på vad vi har i rummet. Vissa saker kan det ju blir jobbigare om de försvinner. Bara att något försvinner är tråkigt nog i sig.
 
 
Hjärnan funkar i slow motion. Hämtade Bamse och åkte hem och lagade mat. Potatisplättar och bacon till mig och Bekki. Matlåda till Bekki. Janne jobbar dubbelt så han har varit borta sen sex imorse och kommer hem till midnatt. Lite märkliga morgnar är det för jag sticker iväg sist och det händer sällan. Men Bekki åker före mig till jobbet och Jens likaså när han sover hemma.
 
Ikväll har jag varit uppe och knypplat i kapellet. Vi går därifrån i samlad tropp efter att en vaktmästare blev misshandlad av ungdomsgäng för två veckor sen. 
 
Det skulle vara på sin plats med något positivt nu. Jag är livrädd att nåt ska hända innan eller under vår bröllopsresa så den inte blir den vila och ro som vi behöver. Men livet är som det är och det är bara att hacka i sig de dåliga tiderna oxå. Man kan inte ligga på topp jämt!
 
Over and out.

Kommentarer
Postat av: NettAnn

Stölder förekommer överallt tyvärr.Vissa människor har ingen respekt för något alls.När jag hade barndop och kombinerat 40 årskalas i kyrkans lokal man kan hyra,så när vi satt o åt kom en kille gående i korridoren o hälsa.Vi sa hej o tänkte han jobba nog inom kyrkan.Så var inte fallet.Jag fick skum magkänsla o gick o leta efter honom,men han var borta.Så var även min systerdotters nya mobil,han hann nog bara gå genom första bästa väska innan han stack.Vi ringde upp hennes tel o då SVARA idioten....tyvärr fick vi aldrig tag på honom.

2012-10-31 @ 04:56:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0