Tack gode Gud för kriser!

Nu har jag bearbetat klart min skit för den här gången. Nu håller jag på att ta fram en handlingsplan. Trycket har lättat över bröstet och luddet i huvet är borta. När det händer mycket i livet så är hjärnan så smart funtad att den tar in en del i taget, annars blir det overload liksom. Men samtidigt så verkar det som när man är fullmatad av intryck och känslor så tappar man oxå försvaren... och det var det som hände mig nu. När försvaren rämnade behövde jag bearbeta det nya som kom över mig och den processen känns nu så pass bearbetad att jag kan gå vidare. Jag ser så mycket klarare. Det gäller både privat och arbetsmässigt. Så redan nu är jag en starkare person och på måndag kommer en ny Guggelutt inta min stol på jobbet. Jag hoppas att hon tänker sitta kvar för det vinner alla på!
 
 
 
Igår ägnade jag större delen åt att prata i telefonen. Jag vet inte hur många som ringde... och samtalen handlade bara väldigt lite om min egen kris, flera i min omgivning krisar oxå. Nu har jag två nära vänner som förlorat nära anhöriga genom död och det påverkar förstås även mig. Man kan aldrig lyfta av en annan människa dess sorg och ångest, men man bär ändå en del av den med sig och mina tankar kretsar mycket kring dem. Att förlora någon som står en nära är ju bland det svåraste vi genomgår i livet, och det är en sådan verklighet som faktiskt drabbar de flesta av oss någon gång under livet, därför är det så lätt att känna in och bära med sig just detta, vi drabbas alla av förlust någon gång.
 
 
Imorse tog Bamse och jag en ordentlig sovmorgon. Han fick vara ledig från dagis, så vi halkade ut först vid 10 imorse. Det har blivit lite telefon idag oxå och att prata långa samtal i telefonen är bland det jobbigaste jag vet, så jag stängde faktiskt av ljudet. Det handlar inte om personerna som ringer, inte alls, inte heller om det personerna vill prata om, men att ha en svettig lur i örat ger mig panik efter en stund. Det har hänt att jag omotiverat börjat gråta när samtal drar ut i timmar. Jag hälsar hellre på och sitter med personen framför mig. Men efter telefonsamtalen och en sen frukost gick jag ut med Bamse igen...
 
 
Efter den promenaden blev det helrengöring av lill-Bus och där inte inte så uppskattat... men han älskar att sova i handduken sen :O)
 
 Sen la jag mig äntligen i soffan för att påbörja boken "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Hann läsa en liten bit innan det var middagsdax. Janne är på Aspö och Jens åker till Nacka efter jobbet, så jag värmde fryst gulach åt Bekki och mig. Nu ska Bamse ut igen ... så får vi se om det blir stickor eller läsning efter det.
 
Jag känner mig så befriad från så många måsten!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0