guggelutt

... det bara gick inte att få fötterna över sängkanten imorse. Jag dividerade med mig själv, vickade på tårna, ställde om klockan, dividerade mer och började sen gråta. Rullade över till Jannes sida och fick en stor kram. Sen skickade jag sms till jobbet och hunddagis att vi stannade hemma. Klockan var kvart över tio när Janne och Bamse gick upp och ut. Jag pallrade mig upp en stund senare. Ragnar badade i sitt badkar i köket medan vi andra åt frukost. Janne jobbar sent och kommer hem vid midnatt så han får vara trött... men jag?

 

Jaja, det är som det är. Har inte gjort något idag. Har avregistrerat mig från gynekologisk cellprovtagning, det känns skönt! Ringt Erstas endokrinologmottagning i hopp om att få hjälp med sköldkörteln men fick veta att det gick snabbare att komma dit med remiss från husläkare. Ringde VC och fick en tid hos min husläkares vikarie nästa fredag. Bara att försöka hänga i ett tag till. Jag lurar nog mig själv om jag tror att någon ska uträtta nåt underverk, jag antar att detta nya skov är det bara att plåga sig igenom. Det känns som jag faller, fattar inte hur jag ska orka. Men det är ju inte i närheten av vad jag gick igenom 2008-2009 med sköldkörteln mm... men skräcken sitter i. En sån resa klarar jag inte igen!

 

Surfat lite på datorn, legat i soffan och tittat när Janne gjorde rent akvariet, gjort enklas tänkbarra lunchmiddag, men två halvlånga och en kort promenad tog jag med Bamse iaf. Ikväll har jag suttit och virkat framför TV:n.