Första knyppeldagen

Vilken dag! Efter uppropet, fast egentligen är det en information/presentation, gick varje grupp till sitt klassrum. Min grupp sitter i Trefaldighetsgården, ett gammalt mentalsjukhus med anor, och i det klassrum jag suttit i de två sista åren.
 
 
Vårt klassrum ligger bra på norrsidan så det blir aldrig så stekande hett i det rummet. Vi gjorde oss hemmastadda med våra påsar och dynor och lådor och lampor och allt vad man måste ha med sig när man är på knyppelkurs. Sen fick vi en bra presentation av fördjupningskurs 3/altarspetsar och kunde börja välja mönster och vilket delmoment vi ville börja med. Jag valde efter en stunds avvägande "Symbol". Jag har ju en tendens att vara alldeles för ambitiös men tycker nog att jag lyckades vara realist denna gång. Det är ju roligare om man inte tar i så man spricker utan ger sig lite tid att njuta på vägen oxå. Min andra ambition var nämligen att göra den stora "symbol"en, men efter att ha tänkt över lunchen valde jag den lilla, den som "bara" är 7 cm bred. Det visade sig vara att klokt beslut för det är många mandlar och små överraskningar i mönstret. Nu går jag iof och tänker att jag ska göra 15cm "symbol" oxå för då har jag två spetsar till de två monteringarna och har då klart fyra av de obligatioriska momenten, och dessutom blir det kul att göra samma spets i olika grovlekar. Men jag har minst ett par dagar på mig att ändra mig om jag vill.
 
Altarspetsar är nog de spetsar jag tycker är häftigast. Störst är bäst :o)
 
Här kommer jag tillbringa mååånga timmar!
 
Satt kvar nån timme efter lektion, gick upp till centrum och köpte middag och ringde sen till mamsen för att kolla upp hur det gått med Bamse. Janne sa tidigare på kvällen att han inte var glad, vill inte äta eller gå ut... men när han kom upp till polarna hos mamma och pappa verkade han pigga på sig. Det är roligt att vara poppis, men det gör ont i mammahjärtat när lillponken blir så deppig när han inte får följa med och knyppla.
 
Otroligt vackra Vättern!
 
Lin, dock inte sånt lin man kan göra lingarn av, men dock en släkting.
 
Kvällen har jag givetvis tillbringat i lektionssalen. Var annars? Hur ofta kan man snöa in på detta sätt i ett intresse? Ingen hund, ingen papegoja, ingen städning, ingen matlagning att tala om... bara knyppla och umgås med likasinnade!
 
En halv "symbol"
 
... och så en vacker kvällsvy över Vättern på väg till rummet:
 
Nej, nu ner i den ljuvliga sängen! Imorgon fortsätter knyppeläventyret!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0