guggelutt

Långfredagen är den dag Jesus dog på korset. När jag var barn minns jag att vi inte fick göra något på Långfredagen. Det var en dag för stillhet och eftertanke... något vi saknar idag i vårt samhälle där vi konstant tvingas prestera. I ett växande konsumtionstempo, där vi konsumerar inte bara varor utan även tjänster, upplevelser och varandra, är det lätt att glömma medmänskligheten. Vi kliver på varandra i strävan att nå högre på karriärstegen, önskan att bli omtyckta, accepterade... stannar vi nån gång upp och tänker till? Idag kan få vara en sån dag. Jesus hänger uppspikad på korset med svåra smärtor och med svår törst.... och väntar bara på döden. Och vad säger han då? Jo: "Fader förlåt dem, för de vet inte vad det gör!"

 

För några veckor sedan var jag på Hasseludden med min barndomsbästis. Hon hade precis fyllt 50 år och denna dag var vår. Vi har känt varandra i 40 år! Det var underbart att få ge sin bästis en hel dag och att få en hel dag av henne tillbaka! Det blev oxå en lång dag. Vi hade en hel dag till att bara få prata och reflektera, glädjas över allt fantastiskt och sörja över det som inte blivit som vi tänkt, men framför allt njuta av vatten. SPA betyder Salus Per Aqua = Hälsa genom vatten!. Jag har ju ett väldigt jobbigt år bakom om mig och jag hade hoppats på ett nytt fräscht 2013. Nu ska jag inte döma ut hela året redan efter tre månader, men det har ju inte börjat så bra med sköldkörtelstrul och influensa mm. Men när jag nu fick den här dagen, iförd endast badräkt, tofflor och badrock tillsammans med en god vän, så ramlade oxå bitar på plats. Jag bär så mycket sorg inom mig efter sådant som jag upplevt som svek... men när jag låg där i en av de varma källorna utomhus i minusgraderna och tittade ut på det tjocka snötäcket landade jag verkligen i tanken av att varje människa bär ett ansvar för sig själv. Jag kan inte längre gå runt och sörja förlorade relationer eller gräma mig över svek. Jag är skyldig mig själv att leva mitt liv och ta emot de svårigheter och glädjeämnen jag stöter på. Jag kan inte längre hålla på och försöka förändra mig så att andra människor ska må bättre, för det gör de inte bara för att jag försöker slå knut på mig själv och vara till lags. Jag bara förlorar kraft och energi. Jag kan vara ett ställföreträdande hopp när andra söker min hjälp, men jag kan inte förändra deras liv. Om jag försöker förändra mitt liv så det ska stämma överens med någon annan så är det bara dränerande för jag kan inte lyckas! Jag är en människa bland flera miljarder. Som Ia skrivit till mig flera gånger "var rädd om dig, det finns bara en". Om Jesus kunde förlåta sina bödlar, mobben och domarna, så är det väl en baggis att förlåta dem som gjort mig illa? Eller? Det är något jag får jobba på... och misslyckas jag får jag minnas att han dog på korset för våra synders skull, även mina vilket torde inkludera misslyckandena.