Mot en okänd framtid

Idag offentliggjordes min uppsägning. Flera har vetat om den i en vecka, men idag kom det upp på personalmötet. Jag sa alltså upp mig förra måndagen, berättade för mina kollegor på höstplaneringen förra tisdagen och väntade därför med offentliggörandet till idag. Det har gett mig tid att berätta för några andra oxå.
 
          
 
Det blev en god dag. Förra veckan blev jag tillfrågad om jag ville vara med i morgonmässan och jag fick vara mer delaktig än vad som är vanligt genom att få läsa både evangeliet och vara med i dukning och avdukning av nattvardsbordet, vilket gjorde att jag för första gången på flera år valde att klä mig i liturgiska kläder. Det blev ett väldigt fint avslut för mig och kanske sista gången jag klär mig liturgiskt. Jag har ju ingen aning om vad framtiden bär i sitt sköte. Men jag är inte orolig. Allt löser sig och det är bara jobbigt till man vet hur. Mitt avslut här kan ju oxå innebära att jag mycket oftare får anledning att klä mig liturgiskt, det får som sagt framtiden utvisa.
 
Resten av dagen har inneburit många samtal. Många verkar förvånade över min uppsägning, men jag har fått ett otroligt stöd. För mig är det ännu en stor sorg, men det kommer att bli bra i slutändan.
 
    
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0