Sweeney Todd

Igår åkte jag till stan igen. Efter en lugn morgon och långpromenad med Bamse gjorde jag mig i ordning och stack in till Kungliga Huvudstaden. Jag måste vänja mig med att inte säga "stan" för här är "stan" Strängnäs...
 
 
Jag åkte till Monica och vi gick direkt ner till Kista Galleria och åt på Food Courten. Så mycket folk! Jag sa till Monica att jag har redan vant mig vid skogen, tystnaden och fåglarna.. för jag blev nästan yr av all rörelse och alla ljud. Här ser jag grannen gå ut med sin hund, lite annat folk promenera förbi ibland, men det kan gå ett par dagar mellan det att jag faktiskt pratar IRL med någon förutom Janne. Efter en stund hade jag dock vant öron och ögon med högljudda ungdomar, mixen av slöjor, täckjackor och pälsar, gapiga påstrukna farbröder och tiggarna som gick runt borden i Food Courten. Tänk så fort man vänjer sig vid lugn och ro...
 
                                        
 
Vi gick hem till Monica en stund, hon har varit matförgiftad så hon behövde vila sig och låta magen börja jobba lite innan vi åkte in till "stan" och kvällens stora begivenhet: Sweeney Todd. Monica hade blivit erbjuden biljetter av en arbetskamrat som fått två över och dem nappade vi på förstås. Vi mötte upp dem utanför Stadsteatern och strax efter gick ridån upp.
 
Föreställningen var sjukt bra. En så sjuk handling med en hämndlysten barberare och en uppfinningsrik pajbagerska i ett fattigt London. Peter Jöback skar halsen av den ena kunden efter den andra som hämnd för att han deporterats. Han sökte först sin fru och dotter och fick veta att frun tagit livet av sig och dottern tagits omhand av samma domare som skickat honom till andra sidan jorden. Allt detta var inte sant utan pajbagerskan hade vridit lite på sanningen...hon var ju dökär i Sweeney. Lovett, eller Vanna Rosenberg tog hand om Sweeneys döda kunder och gjorde köttfärs av dem som hon sen bakade paj av. Hennes pajbutik fick ett rejält uppsving!
 
Mammas lilla galna...
 
Selfies med Hamlets attiralj:
Vi hade galet skoj!
 
I sista scenen får en oväntad person halsen avskuren vilket genererade att en kvinna bakom oss högljutt skrek: NEEEEJ.... Monica började skratta. Jag var själv så inne i handlingen att jag först trodde hon skrattade åt alla täta mord på scenen, sen fattade jag! Men så bra var den alltså, så bra att folk skriker NEJ när skådisarna får halsen avskuren. Skådisarna var fantastiska!
 
Jag var på Hair för ett par år sen, också på Stadsteatern... den var också otroligt bra. Och Jesus Christ på Göta Lejon förra året. Nu har det blivit så av en slump att sen jag flyttade till Strängnäs för tre veckor sen har jag hunnit med bio, opera och musikal ... och det i Stockholm. Och nu dröjer det bara en dryg vecka innan det blir Stockholmsrejs igen. Inte som sist, men väl frissa, tandläkare och zonterapi inbokat samma dag. Till dess ska jag jobba på kartonger och diet, inte illa det heller.
 
                                     

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0