Lördag stundar allhelgonahelgen till...
Det blev rätt tufft igår. Åkte upp till Storstan och Skogskyrkogården på förmiddagen för att tända ljus på mormor/morfar/syrran/mosters samt farmor/farfars gravar.
När jag stod vid syrrans grav ringde min äldsta dotter och vi bestämde att träffas i Skogskyrkogårdens minneslund ca 20.30 för hon ville också tända ljus.
Så åkte jag till jobbet för ett 8-timmarspass i kyrkan. Det var en ojämn ström med människor hela dagen, ibland var det kö in och ljusbäraren i vapenhuset full med ljus, ibland lite lugnare. Hela dagen bjöd vi på kaffe och bulle samt levande orgelmusik, en tradition som blivit mycket uppskattad.
Minneslunden
Det fanns möjlighet att tända ljus både i ljusbäraren i vapenhuset och framme i koret.
Klockan 20.00 stängde vi kyrkan och medan vaktmästarna plockade undan åkte jag vidare... eller rättare sagt tillbaka till Skogskyrkogården, parkerade i backen utanför en av sidoingångarna (bil är inte tillåten inne på kyrkogården under allhelgona-lördagen) och gick till minneslunden där Monica och Arto strax dök upp. De tände ljus för avlidna vänner och släktingar och så gick vi vidare...
...till familjegravarna. Det hade varit fler där efter att jag var där mitt på dagen.
Vi letade också reda på en grav där en f.d arbetskamrat till Monica ligger.
När jag kom till bilen igen var klockan nästan 22.30 och mina fötter och ben värkte som bara den. Det kändes att jag i princip stått 8 timmar i sträck samt både före och efter trampat ca 7000 steg på kyrkogårdar (jag har stegräknare på min arbetsmobil). Jag hade lite svårt att somna pga värken när jag kom hem till midnatt, men sen sov jag gott.
Om gårdagen gick i att minnas de som gått ur tiden så har dagen tillbringats med att njuta av den nya generationen. Mattias hade tagit Ängla och Thyra för att sova över hos en kompis så Linnéa var ensam hemma med Meija och Spike. De åkte till mormor och morfar istället. Det har varit en slapp och supermysig dag i myspyxor och utan måsten, leriga hundpromenader och fiskgratäng som fick Linnéa att minnas barndomen.
Meija bjuder Bamse på majskrokar
Men nu ska tant Guggelutt strax hoppa i säng. Benen känns fortfarande av efter gårdagens timmar på kyrkans urgamla häftiga stengolv som trampats av miljontals fötter i 700 år.
Kommentarer
Trackback
