Vilken spännande måndag!

Imorse åkte jag iväg till Drömfabriken för ett uppföljande samtal. På vägen uppför trapporna till samtalet mötte jag en Nässelfjäril på golvet som jag trodde var död, men när jag tog upp den visade det sig att den levde så jag satte den i en fönstersmyg i trappen... och som jag efter samtalet hämtade upp och satte ut på en blomma utanför. En värdigare död av en utarbetad trotjänare, tänkte jag....
 
 
Jag förvånades uppriktigt av det engagemang mina idéer har väckt, men jag kan bara kontra med att jag har ingen färdig plan, inte heller tillstymmelse till finansiering... men vi gjorde en deal där vi ska träffas första måndagen varje månad året ut, jag ska få "hemläxor" och han ska skaffa mig kontaktpersoner där jag gör nya "studiebesök", det på Solåkrabyn var mer än fantastiskt. Goda idéer får inte släppas... och jag kan inte i nuläget fatta hur fuck det ska kunna ros iland...! Men jag känner mig så hemma i denna miljö, med engagemang, med rätt krav på engagemang, med support och ja.... hela atmosfären! Just nu kan jag inte säga att jag lever och dör med vad det ger, men att få detta mottagande gör något med hela mig. Det har tagit hårt på mig att gå in i anställningsintervjuer och bli synad från topp till tå, att det inre Guggelutt inte betyder ett smack när de ser det yttre Guggelutt och så anställer de någon de känner, ändå är jag så tacksam över att se detta. Jag har aldrig förstått att göra skillnad på folk och folk när det kommer till det yttre. Skillnaden mellan det inre och det yttre är en spännande utmaning i livet. En använd kropp är spännande, oavsett om den är vältränad eller lite skabbig, kroppen har en historia. En människas historia. Ålder, hudfärg, kultur och allt annat som skiljer oss synligt åt är bara EN del av jaget. Jag älskar den bilderbok jag fick av mina barn, den genomskådar M I G !
 
Borgholm slott sommaren 1987. Ett galet mål jag satte efter skilsmässan 1986 var att gå ner i spagat. Jag hade tappat över 30 kilo efter andra förlossningen 1985 men var vig som ett kassaskåp.. och på tre månader hade jag nått mitt mål. Jag älskar denna bild för den är lagom tokig.
 
"Vi har aldrig behövd undra varför vi blev som vi blev" skrev barnen i min bok och det tar jag som högsta betyg. Jag har aldrig räds livet eller utmaningarna, jag hoppas att det är det de fått med sig ...
 
 
Jag åkte hem, stärkt och konfunderad, åt uppvärmd köttfärssås och gick ut med Bamse en sväng, tog mig sen vidare till BalanZe och en intro i styrketräning. Efter introt körde jag ett pass "på riktigt", duschade och åkte hem för att ta Ragnar och Bamse på en promenad till brevlådan. Mycket tankar som far runt i skallen och det är bra så. Gjorde en favorit i repris till middag - en torskfilé panerad i ägg, ströbröd, vitpeppar, salt och till det 100 gr färsk spenat fräst i olivolja och flingsalt toppat med rostade pinjenötter - tänk så nyttig snabbmat det finns!
 
Kvällen har ägnats åt surfande kring min idé, jag har handarbetat lite och läst flera pappersnummer av Strengnäs Tidning som vi fått av grannen samt diskat. Nu ska jag snart se "Det okända" med Terry Evans och sen ta en kortis med Bamse. Promenerandet idag har fått ta paus, nya tag imorgon!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0