guggelutt

En bra arbetsdag idag också. Nu är jag definitivt klar med den administration som fondhantering kräver... för dem jag har aktuella just nu vill säga. Besök har jag haft. Tagit lunchrast har jag gjort. Och morgonbönen var jag med på och tillochmed fikade efteråt. Det kommer dagar då jag antagligen inte hinner något av det sociala livet med mina arbetskamrater så jag uppskattar det mycket nu när det är liiiite lugnare. Det känns jättebra att nu ha påbörjat den fasta anställningen och kunna tänka mer framåt i tjänsten eftersom jag ska vara kvar. Nu är det inte längre att bara uppehålla något till nån annan kommer, utan nu är denne andra person jag själv!

                                     

 

Gick hem strax före halv fem, hämtade Bamse, åkte till Strängnäs centrum och köpte köttfärs åt mig och fläskfärs till Bamse eftersom jag ändå hade ärende in på Icas posthantering för att hämta brev som jag fått på avi, från en adressat jag inte alls kände igen.

 

Vid eftermiddagsfikat berättade jag för ett par kollegor om min Iphoneresa som jag skrev om igår, inklusive tvättmaskinshistorian, och när jag nu fick sammanfatta hela mitt telefonelände, som ju inte var så roligt igår, så skrattade jag så mascaran rann i floder. Kulmen kom när en av arbetskamraterna frågade om jag hade provanställning eller fått fast tjänst och jag kiknade halvvrålade att jag skulle väl knappast berätta detta om jag bara var provanställd! ... När jag nu ikväll hade hämtat mitt brev och handlat min köttfärs och gick till bilen, som blinkade på min signal, och började slita i dörren....SÅ VAR DET INTE MIN BIL!  Kvinnan som kom efter mig tittade misstänkt på mig, från min diakonkrage ner till mina leriga stövlar, stack nyckeln i sin Ford och klev in. Min bil stod framför hennes och var lika "grå" ... men fortfarande en Volvo! Med Bamse i! Jag fattar inte varför hennes bil blinkade! Eller var det min som blinkade och speglade sig i Fordens lack? Inte 17 vet jag, men jag kände mig lika urkorkad som vid alla tillfällen jag kontaktat Comviqs chat och de ska tala om för mig hur jag ska ta ur SIM-kortet ur sin plastram fast jag säger att SIMet inte passar i min Iphone. Men detta om bilen vågar jag knappast berätta på jobbet, då är det kört 

 

 

Nåväl, man lever bara en gång. Det är bara att skratta åt eländet med att finna att man inte längre är en ung snygg brutta utan en pinsam medelålders dam som vare sig kan få igång sin telefon eller känna igen sin bil. Jag får bjuda på det!

 

Hemmavid gick jag ut med doggisen en kort sväng och gick in för att laga mat. En middag och tre matlådor åt mig blev det av hälften av köttfärsen, middag till Bamse och 12 råa fläskfärsbollar som jag frös in för framtida behov. Sen öppnade jag paketet från den okände avsändaren och blev så fruktansvärt glad!

 

Först ska jag berätta att jag idag fick ett meddelande i mailen angående ett blogginlägg 2013. Det handlade om Frivoliteter och en tjej var nyfiken. Igår fick jag avin om ett stort brev som skulle hämtas ut på posten och när jag nu ikväll öppnade det så fick jag två överraskningar. Jag har varit med i Frivolitetsknuten i många år och av och till slår jag mycket frivoliteter, men det var ett tag sen sist. Nån gång i december ringde en kvinna från Frivolitetsknuten och sa att medlemstidningen kommit i retur så hon fick min nya adress. Det var hon som skickat ett brev. Ett brev med TVÅ överraskningar. Först så fick jag medlemskapet för 2015 gratis och dessutom hade jag vunnit på ett lotteri som jag inte ens visste att jag deltagit i. Antagligen så har de vid sitt årsmöte lottat ut saker på medlemsnumren och då vann jag två skyttlar och fyra garnflätor!