guggelutt

 

Först tänkte jag att han behöver inte veta vad jag gör när han sover... men så lät jag bli i alla fall. Försökte först somna om, men eftersom jag var rätt pigg så kändes det onödigt efter en stund. Jag gick upp och matade djur och mig själv. Bamse smet in och la sig hos Janne. Jag hade redan innan jag klivit upp bestämt mig för att använda dagen till att knyppla när jag nu inte kom iväg till Härads kyrka, ännu en 1100-talskyrka inte så långt från Vansö kyrka, som jag gärna vill besöka. Men jag vill ju också gärna bli klar med denna sista storlek av "Lågorna", montera allihop i min pärm och skriva anteckningar om hur jag gjort. Detta dels för min egen lärdom att jag lätt kan gå tillbaka och se hur jag gjort om jag vill göra en annan analys, dels för att det känns som det är dags att lägga "Lågorna" som analys till handlingarna, dels för att det ska vara klart om de hör av sig från Svenska Spetsar och vill titta på mönstret. Då ser det snyggt ut och jag kommer förhoppningsvis ihåg vad jag gjort. Sen kan jag tänka mig att göra spets på en gardinkappa av den.

 

Idag väntade jag ut Bamse. Han kan ju som bekant sova länge och idag tänkte jag att han kunde få det. Kletig snö stormade utanför fönstret. Framåt mitt på dagen mojnade det och solen tittade nästan fram... det var ungefär då Bamse kom upp, sträckte på sig och tittade sömnigt på mig. Jag hade flera gånger tassat in och tittat på honom men han låg, oftast utsträckt på rygg, och snarkade så skönt bredvid Janne. Nu var klockan nästa ett! Jag lämnade knyppeldynan och gick ut en promenad med honom. Tänkte gå mycket längre, men det var så tung-gått i snön, sån där riktig klet-snö, men vi var ute nästan en timme i alla fall. Vi körde lite träning, "kom", "gå  fint", "dansa". Han är så duktig när inget distraherar honom. Han njöt verkligen av att sträcka ut i fullt språng och när jag ropade "kom" eller "gott" så tvärvände han och kom springande i full fart efter sin godis... ny tvärvändning och så iväg igen.