Det blev en lång dag...
Vaknade tidigt imorse, och som vanligt när jag har för gott om tid på mig blir jag sen... jag pysslar med då mycket annat liksom! Tre telefonsamtal tog jag i bilen, ett från en kollega, en bokad telefontid med min läkare om blodtrycksmedicin mm och ett akut konfidentärende. Tack och lov inga köer så jag kom till dagis prick nio, köpte yoghurt och svängde upp med packningen till svärmor innan jag kom fram till jobbet.
I mitt rum stod en man på en stege! Det gjorde mig glad för äntligen fick jag ljudplattor i taket vilket ska dämpa ljudet lite. Han var så snäll och tog ner min felplacerade taklampa för att sätta en platta där oxå, men han ville inte sätta upp den på rätt ställe och det kunde jag kunde jag ju inte bråka om för det var ju inte hans jobb...men nu har jag ingen belysning alls i rummet. Nå, vi går ju mot ljusare tider och det löser sig väl tids nog.
Morgonbön, ringde, mailade, skrev, samtalade och lunchade innan kl. 13 då personalmötet började. Mötet idag var tre timmar långt och handlade om gudstjänstutveckling. Jag tyckte det var bra, även om luften blev väl syrefattig mellan varven. Nya vinklar på hur man kan tänka.
Kl fyra hade jag medvetet dubbelbokat mig. Ett mycket kort ärende och ett akut besök som ringt på morgonen. Jag ringde några samtal och hoppas verkligen hon får utlovad hjälp imorgon!
Skyndade mig att packa ihop och åkte för att hämta Bamse, men precis utanför dagis tvärnitade bilen framför mig. En lösspringande hund sprang ut på gatan. Jag slog på varningsblinkers och gick ut för att försöka fånga in den. Först såg det ut att lyckas men sen sprang den iväg. Jag gick in på dagis för att fråga om de visste nåt, sen slog jag nr till närpolisen. I samma ögonblick kom en tjej med koppel i handen fram ur skogen. Jag ropade på henne och det var hennes hund, hon sprang i den riktning jag pekade. När jag satte Bamse i bilen kom hon gående, uppskärrad, och ville prata lite. Hunden hade suttit vid porten så allt var frid och fröjd, men hon behövde prata lite om skräcken när hunden försvunnit. Slutet gott, allting gott!
Efter en promenad med Bamse gick jag upp till svärmors lägenhet med honom. Han fick middag och ett ben, sen åkte jag och åt middag med en kompis. Trevligt! Resten av kvällen raklång skrivandes mobilblogg.
Sällan blir dagarna som man planerat...det ger krydda åt livet!
Kommentarer
Trackback
