Början av en alldeles vanlig vecka...

... nästan. På måndagförmiddag hade jag två besök inbokade. Efter lunch hade jag tagit ledigt och knallade ner till pendeln och tog den in till centralen.
 
Måndagmorgonen bjöd på tät dimma
 
I flera år har jag tänkt att jag vill ha diakonemblemet intatuerat på armen. Hur man än vrider och vänder på det så är jag vigd diakon och jag älskar symbolen och det den står för. Den 11 september var det 10 år sen jag vigdes till diakon och jag har länge funderat på hur jag skulle fira Dagen. Jag hörde mig för om tårta på jobbet osv, men det var andra evenemang de tisdagar (det är då vi har medarbetarsamlingar) som låg närmast efter så det rann ut i sanden. Jag tillbringade fredagen hemma, ledig, med make och djur, tid och natur. Jag försökte boka tatueringstid den dagen, men hon som jag ville skulle tatuera mig var redan uppbokad. Hon är väl värd att vänta på. Hon är så duktig!
 
 
Duvan kommer med bud om liv,                                             11 september 2005
ringen berättar att Gud omsluter allt,
korset är symbolen för Jesu död och uppståndelse
 
                                                                  månika, linea, iens, rebeka
 
Jag ville ha Jesusfisken också, den tatuerade hon in efter barnens namn och den fick ingå i priset.
 
Nöjd och glad åkte jag hem. Janne hade gjort köttfärsfyllda paprikor och tomat/mozarella-sallad till middag och lunchlåda åt mig. Jag hann äta i lugn och ro innan jag åkte iväg till min lilla knyppelkurs i Strängnäs. Nu jobbar två av dem med övningsspetsarna och jag har fått anta mer av en lärar-roll vilket är jätteroligt! Now we´re talking! Jag sov bara ett par timmar natten till måndag så även om jag var fylld till bredden av energi efter tatueringen och knypplingen så somnade jag snabbt och sov supergott!
 
Näckrosorna och spättorna i metall är klara. I väntan på nästa metallmönster tänkte jag experimentera lite... Kan man knyppla en siluett?
 
Idag har jag haft diakonimottagning på förmiddagen. Den var superlugn så jag hann göra annat jobb som ligger i pipeline inför hösten och vintern. Tog tidig lunch för jag hade ett inbokat besök på lunchen. Mässa, möte, telefonsamtal och så var denna ovanligt lugna arbetsdag slut. Hemma stekte jag fläsk åt Janne och mig, men det blev blomkålsmos istället för blomkålstuvning. Jag hade redan glömt söndagens stora utrensning, vi hade ju inte en gnutta mjöl! Det första som försvinner vid minneshandikapp är visst närminnet....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0