Hela veckan låååång!

Igår började arbetsdagen i Ljusets kyrka i Hallunda. En mening ur andakten fastnade ordentligt i mig... och jag kommer inte ihåg meningen exakt, men ungefär att : om livet levs som en lista över saker som ska göras, då är det att likna vid en avgud... Jag inledde mötet med att återkoppla till den meningen och den meningen följer mig alltjämt.
 
Magnolian vid  Huddinge kyrka vaknar långsamt till blomning
 
Jag har drömt konstiga drömmar också. Natten till onsdag väcktes jag av att Bamse slickade mig i ansiktet och det blev jag glad över. Jag blev slagen på benen av en poltergeist och försökte komma ur källar-labyrinten jag befann mig i. Bamse måste ha fattat att jag inte var okej eftersom han väckte mig. Jag vaknar titt som tätt med kramp i benen och antagligen kom sig drömmen av det... Natten till torsdag var jag i ett höghus med en av mina bästa kompisar, när jag vände mig om var hon plötsligt borta och fönstret öppet. 28 våningar nedanför låg hon... den ångesten går inte att beskriva! Och inatt gick jag med hundarna i London med någon jag kände. Plötsligt var jag ensam i New York och hade ingen aning om var jag var.
 
Ur en blombukett på Campus Ersta
 
Veckan har varit extremt intensiv. I måndags uteblev mitt besök men det gjorde inget, jag hade att göra ändå. På eftermiddagen hade diakonkollegiet besök av två uppsökare från socialpsykiatrin... och på kvällen knyppelkurs i Strängnäs.
 
Tro, hopp och kärlek är snart klar
 
Tisdagen hade jag mottagning, sen var det lunch med väntjänsten och därefter medarbetarsamling. Efter medarbetarsamlingen tog jag disken efter väntjänstens lunch. Detta för att det var en pensionärsförening inbokad i ett annat rum och det blev trubbel i köket. Människor kan vara så elaka och jag tyckte inte att väntjänstens frivilliga skulle utsättas för okvädningsorden som levererades till höger och vänster. Vissa måste ha fått i sig etter! Jag baxnade över vad man kan kläcka ur sig! Jag kom hem mycket senare än jag tänkt mig så det blev varken blogg eller knyppling som jag tänkt mig.
 
Onsdagens arbetsdag började med besök, senare lunchmusik med efterföljande ärtsoppa för att avslutas med terminens sista sorgegruppstillfälle. Efter morgonens besök hade jag meddelande på både min arbetstelefon och min privata telefon. En journalist sökte mig för en intervju för Hemmets journal angående min struma. Den intervjun gjorde hon via telefon klockan sju på kvällen. Hon var förvånad över nonchalansen jag mött och skulle skicka nån artikel som jag kanske kunde bli hjälpt av. Vi får se, just nu är jag inte i lag med mig själv. Jag stressar och missköter mig...
 
Lilla akademin spelade i celloensemble under lunchmusiken. Helt fantastiskt! Och en ung sångerska sjöng så man fick ståpäls!
 
Torsdagen började med kö. En stor krock i Nykvarn gjorde att jag och maken blev sittande en timme på E20. Snö och regn om vartannat.
 
 
Jag fick göra en omprioritering och skippade förmiddagen på jobbet. Jag hade tänkt att gå igenom utkastet till min uppsats inför eftermiddagens forskningsseminarium på Ersta, men nu körde jag maken till verkstan så han fick hämta sin bil, svängde förbi Farsta eftersom jag ändå passerade och köpte mer garn till babyfiltar, åt lunch i Högdalen och hann lagom till Ersta för att lägga fram utkastet till uppsatsen kl 13.00. De båda andra som skulle lägga fram sina uppsatser hade hoppat av så jag blev manglad i två timmar. Det är jag tacksam för, en ynnest verkligen att få så mycket input på min uppsats, men det var extremt jobbigt också. Gick därifrån med en känsla av att vara ordentligt bakfull.
 
 
På kvällen gav jag mig själv en timme vid knyppeldynan. Hjärnan behövde rensas helt enkelt.
 
Och så gårdagen då. Möte i Hallunda med kontraktets diakoner. Jag hade ågren när jag la mig på torsdagskvällen. Kände mig slarvig och att jag inte hade tillräckligt på agendan, men allt släppte i morgonbönens "om livet levs som en lista över saker som ska göras, då är det att likna vid en avgud..." Vi hade två stora punkter att ta upp, sen kunde vi prata om annat också tack vare tiden som helt plötsligt fanns. Det jag hörde efteråt var att det var skönt med en så luftig agenda för den gav plats. Till sist åt vi lunch tillsammans. Jag tror faktiskt att det blev en riktigt bra förmiddag! 
 
Den genombrutna mönstret i altarprydnaden är speciellt och vackert
 
Den här orgeln väcker barndomsminnen. I min barndom stod den i Norsborgs kyrka, som inte längre finns. Vid den har jag varit bladvändare som 10-åring för organisten. Då tyckte jag han var ganska gammal, idag har jag förstått att han var bara 13-14 år äldre än mig.
 
På vägen hem svängde jag och kollegan av vid Slagstas hällristning som ligger precis vid vägen. Väl värt ett besök! Här var jag första gången i tvåan eller trean när vi hade hembygdskunskap och den har föranlett flera besök sen dess... men nu var det över 25 år sen!
 
Skepp                                                                Hästar
 
Skålgropar... eller älvkvarnar
 
Jag var in en kort sväng på jobbet, sen åkte jag till bästisen och fick zonterapi... och när jag kom hem hade maken dukat ute med pesto-kyckling och vin. Efter det sov jag hårt, på gränsen till medvetslöshet...
 
...om livet levs som en lista över saker som ska göras, då är det att likna vid en avgud... Jag ska ta med mig detta ut i trädgården idag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0