Bad-ass Rambo får fostran

Förra söndagen flög Rambo på en annan hund så bloden sprutade. Han blir galen när vi träffar andra hundar och jag har inte vetat riktigt hur jag ska hantera det. Jag har burit honom, lockat med godis, vänt baken mot det som kommer osv osv osv. Nu lyfte jag upp honom som jag brukar men på något sätt vred han sig ur mitt grepp och gled ur selen. När jag äntligen fick tag i honom sprutade blodet, och jag trodde det var min hand, men det var hans baktass. Den andra hunden klarade sig oskadd med endast en bortsliten hårtest som satt kvar i Rambos mun, men matten var lika omskakad som jag. Det fick mig att googla upp Carina Persson, som var här för drygt två år sen och hjälpte oss med Bamse... Rambo är snäppet värre än Bamse var då, och problemet förvärras av att innan Bamse fattar att det Rambo jagar upp sig över inte är farligt, så gapar han också på rätt bra. Inte gör det saken bättre av att våra hundar har fått ett ganska dåligt rykte här i bygden. Inte oförskyllt, men missförstått. Det stressar mig något otroligt och jag undviker folk i stort.
 
 
Idag kom Carina Persson och gav oss tips och råd. Hon är så ruskigt bra! Först träffade hon hundarna förstås, och vi fick berätta om dem, framförallt om Rambo, sen tränade hon in "gott" och "varsågod" innan jag fick göra detsamma. Sen gick vi på promenad, men vi mötte inga andra hundar så hon hämtade sin hund Pop som vi tränade hundmöten på. Med hennes instruktioner gick det snabbt att få honom lugn och vi kunde tillochmed släppa honom lös med Pop medan vi gick bort till kalhygget. Där Rambo fick träna "sök".
 
 
Han förstod "sök" nästan på en gång och tyckte det var jätteroligt. Att han är lättlärd vet vi, men hon tyckte att vi skulle träna honom mer så han får ett bättre självförtroende. Han är aktiv, nyfiken och klok, och kan vi få honom mer självsäker så kommer han inte ha samma behov av att skälla på allt och alla. Ilsken är han inte överhuvudtaget, men hans osäkerhet gör att han gör utfall. Nu har jag en lista på olika saker vi kan göra för att korrigera beteendet och jag känner mig mer säker på hur jag ska hantera situationen.
 

Janne tog ut hundarna en sväng efter Carina åkt. De sover nu i varsin korg ute på altan, helt slut bägge två.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0