Dan före dan

Nu är vi snart framme vid det nya året, det ser jag fram emot... mycket! Detta år har såklart bjudit på glädjeämnen, men en hel del har varit bra träligt, tycker jag! Jag ger inga nyårslöften längre, men jag vill minnas att jag hade en önskan inför detta år, en önskan om att få längta och känna förväntan... Vet ni, nästa år kommer jag bara att ta livet som det kommer. 2018 ska inte jinxas! Att se fram emot en ny fräsch årscykel kan väl inte vara fel?!
 
 
Veckan som gått har varit förvånansvärt lugn. Det brukar komma många spontana besök veckan före jul och jag har lämnat stor plats i almanackan för dessa, men de har uteblivit. Jag hade planerat att städa rummet under mellandagarna, men började jag med redan i onsdags. Papper åker i tuggen eller läggs i återvinningen, pärminnehåll kasseras och nya innehållsförteckningar upprättas, mail sorteras bort, det nya året kan kanske eventuellt begynna i ett fräscht rum! Vi får se vad mellandagarna bjuder på. De brukar vara lugna, men såklart finns inga garantier.
 
 
Jag har oxå hunnit planera våren med en kollega och spånat kring diakoni med chefen, tagit fikaraster och på så sätt umgåtts med arbetskamrater jag inte arbetar med i verksamhet.
 
I tisdags hade hela pastoratet gemensam jullunch på Hågelby gård. Ett bra julbord för ett bra pris i en fin miljö. 
 
 
Igår valde jag att inte åka hem utan tillbringade ännu en natt i lyan. Jag lämnade julklappar hos Monica och hade ingen lust att stress-städa och släpa packning för att sen sitta i julköer, komma hem sent bara för att säga gonatt till Janne. Han gick upp kl 4.40 imorse för han jobbar ett 12-timmarspass idag, så det är tomt hemma.
 
 
Nu ska jag snygga upp lite i lyan efter hundarnas framfart, vattna blommor och diska, bädda rent och vira en ljusslinga runt balkongräcket... och hoppas på att jag är ensam på vägarna framåt kvällen 😅

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0