Februari kommer näst...

... och sen är månaden slut! Nog för att den är ett par dagar kortare än de andra, men ändå... Förskräckligt fort har det gått. Nu i sportlovsveckan har jag haft häcken full, arbetet har bjudit på en stor en variation. I måndags jobbade jag hemifrån och hade knyppelkurs på kvällen. Tisdagen började sisådär när luckan under bilen trillade ner. Men jag fick hjälp av Danielitos mek, som ligger några hundra meter från hunddagis, att skruva bort luckan så jag kunde fortsätta min färd.
 

Tisdagen bjöd på mottagning, mässan hann jag inte med, personalsamling och ett kort möte innan jag hämtade hundarna som fick husera på mitt rum medan jag hade hand om tisdagsmeditationen på kvällen. Urmysigt!
 
 
Onsdagen gick fortare än jag tänkt, hann inte med allt jag tänkt på morgonen, hjälpte till lite extra över sopplunchen innan jag gick iväg på hembesök. På torsdagen knallade jag ner till LP-stiftelsen ett par timmar och åt lunch med stiftelsens målgrupp. Det är människor i väldigt olika skick och jag blev både glad och ledsen över att se bekanta där. Formen kan variera så oerhört över ett par veckor... Jag hade inte fått tag i mitt planerade hembesök, så jag kompade ut tisdagens extra timmar och åkte till sjukhuset där min morbror är inlagd. Nej, det är inte roligt alls...
 
 
Så sist i arbetsveckan blev det fredag och första fredagen i mars varje år infaller Världsböndagen. I år var det tredje året jag är med från Huddinge församlings sida. 2015 var det Bahamas och det firade vi i Stuvstakyrkan. Förra året handlade det om Kuba och då var vi hos oss i Huddinge. I stod Filippinerna på tur och det firade vi i Flemingsberg.
 

Klockan var tre när vi var klara och då valde jag bort att åka tillbaka till jobbet, jag hämtade hundarna och åkte hem. Janne hade lagat heta räkor och det blev en mysig hemmakväll.
 
Idag har jag suttit vid datorn hela dagen. Jag har skrivit artiklar till Stadkanten och påbörjat det anförande jag ska ha om diakonal forskning på Erstas kårstämma om ett par veckor. Hua, det är inte det lättaste att få till nåt som är lagom intressant och lättsmält... nå nu har jag börjat i alla fall och stressen minskar...
 
Imorgon planerar jag nåt helt annat!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0