guggelutt

Nej, jag ville verkligen inte åka från Huddinge. Syrrorna var jättegoa och undrade förstås varför jag absolut ville stanna. Jag berättade små delar ur hur det var för fyra år sen på Mälarsjukhuset och att en sån upplevelse --> http://guggelutt.blogg.se/2014/march/vad-hande-egentligen-pa-akuten-2.html <-- sätter spår är ju inte konstigt. Det resulterade i den här --> http://guggelutt.blogg.se/2014/june/ <-- artikeln. Men så bestämde jag mig för att värre än så kan det inte bli. Det fanns ju många snälla människor där oxå. 

 

På eftermiddagen kom Janne med skor, jacka och rena kläder. Så dök min bästis Lotta upp oxå. Jag blev jätteglad! Hon var på sjukhuset med en väninna och kom förbi mig som en överraskning. Så kul! Efter middagen fick jag hjälp att duscha, det var så otroligt skönt, sen var det bara att vänta på transporten. 

 

 

Jag blev lite orolig när det kom en man med en smal bår som inte gick att höja och sänka. Han la på mig flera filtar och spände fast mig med två remmar över benen och fyrpunksbälte över bålen. Ryggen gick att höja och sänka tack och lov. Sen rullade vi iväg ut till en färdtjänsttaxi. Det blev en skakig färd. Jag försökte hålla i mig i en ledstång, och även om bårens hjul var fastspända så rullade jag runt på båren. 14 mil! 1,5 timme! Först fartgupp och rondeller, tårarna rann och jag bet mig i läppen för vad skulle den ensamma chauffören göra? Vid en häftig inbromsning skrek jag rätt ut. HUR kom nån att tänka på den bra-iga idén att: vi tar en färdtjänsttaxi och slänger in en smal bår (för då får vi plats med två!) och så kör vi runt patienter i den. Då tycker landstinget: JA vilken bra ide! Då kan de köra runt våra patienter billigt. Diskbråck. Höftopererade. Vilka fler? Fartgupp, rödljus och rondeller spelar ingen roll, lite smärta är inte farligt. Och så chauffören som var missnöjd med sin arbetsgivare: 135kr i timmen vid körning, antagligen ingenting när han inte körde då... Heja landstinget! Varför överhuvudtaget köra runt patienter? Låt dem stanna där de är (om det inte handlar om specialistvård, men då finns både ambulanser och helikoptrar). Jag är inte kinkig, jag gillar att åka på flak, flottar och tak, men INTE under smärta!

 

 

Väl framme var sköterskorna snälla, de stod ut med att jag skrek av smärta vid överflyttningen av den låga båren. Hur skulle jag kunna hejda mig när allt krampar? Men de har redan frågat om jag har hemtjänst, trappor och hur jag bor så vi får se hur det blir imorgon. Alla försvarsmekanismer är påkopplade, tyvärr!

 

Nu ska jag försöka vila. Här väcker de patienterna klockan fem!