guggelutt

Har sagt det förr och fick nu all anledning att säga det igen: jag ska inte gå händelserna i förväg! Snacka om att jinxa! Äta ekologiskt och grönt - häng med, vara skjuts/ förlossningshjälp till dottern, men tjena! 

 

 

Vad hände då? La mig i god tid i fredagskväll med en laddad telefon bredvid sängen ifall jag skulle bli ivägkallad på förlossning. Gick upp efter en god natts sömn, åt ekologisk havregrynsgröt med ekologisk havremjölk och ekologiska blåbär. Kände mig så nöjd och inspirerad! Så ser jag en rinnfläck i duschen och tänker att lite Cillit Bang på den och promenad med hundarna så kan jag städa duschen innan jag tar tag i förrådet. På eftermiddagen tänkte jag gå på konsert i Huddinge kyrka. Bang tog slut och jag böjde mig under diskbänken för att plocka fram en ny. 

 

BANG!

 

Smärtan slog andan ur mig och jag kippade efter luft, men hade sinnesnärvaro nog stt klamra mig fast i diskbänken. När armarna började krampa hade jag två tankar i huvudet - lås upp dörren! Ta dig till sängen! Därifrån ringde jag Janne. Efter en timme kom svärmor och tog ut hundarna, sen kom Janne som ringt in sjukberedskapen. Jag fick ge upp och ringde ambulanstransport som tog mig till Huddinge.

 

12 timmar senare kom jag upp på avdelning. Alla har varit jättegulliga. Jag har fått hjälp och smärtlindring, provar f.n på TNS som är underbar... och så kom min kusin som jobbar på förlossningen och tittade till mig ett par gånger...  men ikväll blir jag skickad till Mälarsjukhuset, även kallat Slakthuset. Jag bävar, har ju så dåliga erfarenheter därifrån, men vad göra? Jag är skriven där och det är bara att ta Gud i hågen och acceptera. Kan det bli lika illa som sist?