Ännu en tisdag...

Det är otäckt när livet börjar kännas som en ändlös räcka dagar som man bara ska ta sig igenom, när allt man företar sig känns stumt och glanslöst, när man liksom kör repriser man minns var så bra ... men nu rullar på med utebliven förväntad effekt. Orken tryter liksom inspirationen. Så känns det nu. Jag var så glad igår morse att jag vaknade upp värkfri, de dagarna är så sällsynta. När jag försökte sätta ord på min tillfredställelse hamnade maken och jag i gruff över mitt leverne...  och visst skulle jag kunna prioritera annorlunda, men jag tror inte att vi nånsin kommer bli samstämmiga över min roll, vare sig i hemmet, på jobbet eller min fritid. Det finns ingen illvilja i hans resonemang, men inte heller nån plats för det som är essensen i mig.
 
Hursomhelst la det sordin på gårdagen och imorse vaknade jag med ett ”pust”. Tisdag. Gofrukost på jobbet 👍 Ett av två besök kom samt en knyppelkompis som ska sköta utställningen i vår monter på Syfestivalen i helgen. Jag tycker det är så kul att ha fått frågan om jag kan ställa ut lite av mina alster 😃 Lunch på nudlar, mässa sen kontraktsdag. Kunde inte känna nån större glädje i att jobba med våra värdeord där fokus låg på respekt. Inget ont om arrangörernas arbete, det var genomtänkt och pedagogiskt och så, men jag hade så gärna velat gå en kurs om konvertiter. Men jag fick avslag på den då det kanske fanns nån annan som den kunde passa bättre för, vilket jag kände var lite respektlöst gentemot mig. Idag hade det gett mig mer input än att prata respekt, respekt jobbar jag med varje dag liksom.
 
Pratade med en kollega innan jag hämtade hundar, hittade en fryslåda till middag. 2,5 timmes styrelsemöte i telefon. Tillslut hade jag såna problem att hänga med att jag hämtade mitt headset och plockade fram broderiet, det hjälpte koncentrationen. Jag är verkligen ingen telefonmänniska! Tog en sväng med hundarna innan jag broderade klart en blomklase i Fågelträdet.
 
Och nu kan jag varken sova eller ladda upp bilder förutom den sista bilden jag tog ikväll. Antar att det är nån uppdatering som jobbar för högtryck, liksom min skalle. 
 
 
Jag avslutar väl dagen som jag började den... med ”pust”
 
Godnatt världen 🌍

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0