guggelutt

Inte nog med att jag har världens bästa jobb, jag har världens bästa fritid oxå. Denna helg har jag fått hänga med alla mina barn och nästan alla barnbarn oxå ❣️

 

I lördags morse hämtade jag Monica och Luna. Först åkte vi en sväng till Jens, sen åkte vi in till stan och åt brunch på Clarion med Bekki och Freedy. Bekki fyllde 25 i fredags och vi hade skramlat till något jag aldrig trodde jag skulle köpa till nåt av mina barn, men hon har önskat sig att hoppa fallskärm i åratal... och efter den fina presenten Janne och jag fick (helikopterflygningen) ville vi ge henne något vi trodde att hon skulle uppskatta...

 

ordlös, stilla, utan krav.

 

 

 

 

Minuterna före kl 8.00 igårmorse satt jag på trappen till Prästgården och väntade på kollegor. Jag bad min ”partner in crime” att ta mina tornuppstigningar pga knäsmärta, annars är ju höjder min grej och i synnerhet klocktorn!

Har gått och funderat på madrassdrömmen av och till hela dagen. Vad symboliserar madrassen och vad symboliserar ålandet? Almanackan och de utsuddade datumen... är det nåt som snart är försent eller är det tankar tänkta om förändring?

 

Fixade med fonder imorse. Hade fått in saknade papper från ett par personer så nu kunde jag skicka iväg dem. Gick en raid på Öppna Förskolan och hämtade färger, penslar och annat smått och gott till söndagens skaparrum. Kopierade iotakors och packade ihop allt i två lådor och fick hjälp att bära till vaktis' bil som skulle upp till prästgården.

 

Möte på väntjänsten, åt lunch på Pang's, gick upp till prästgården och kollade in läget samt var vi ska hålla till. Hembesök. Åter till jobbet för en del administration och iväg vid fem, hämta och rasta hundar, ge dem middag. Sen fick jag lite paus för min kompis fick läkartid på kvällen så vi senarelade systugan till kl 7. Köpte salladsrullar på vägen. Efter att ha ätit och fått igång symaskinen, zicksackat ett par gardiner och nålat fast kantbandet på en så kände jag att jag klarar mig själv i sömnadsprojektet.

 

Länge sen sist men nu är det dax att be om hjälp med drömtydning igen.

 

Jag var på väg in på en lektion och en av våra musiker skulle vara lärare. Jag kände mig smutsig och småläbbig så jag viskade att jag kommer strax, gick ut i korridoren och la ifrån mig smycken, kalender och allt sånt på ett skåp för stt snabbt smita iväg och ta en dusch. Men då kom nån och sa att jag behövde ta en madrass ner till stranden... och jag måste åla med den på ryggen för att få upp en god kondis och muskelstyrka. När jag kom ner till stranden skulle jag oxå ut och simma en stund med den på ryggen oxå. 

 

Jag ålade med madrassen på ryggen och tyckte stt det här går ju bra, men så började jag känna mig stressad över lektionen, och eftersom det gick så pass långsamt började jag krypa för att sen resa mig, rulla ihop madrassen och börja gå. Då började det regna och jag visste att madrassen inte fick bli utsatt för regn (ändå hade jag fått order att simma med den?). Jag la den under ett träd och gick tillbaka till lektionssalen, fortfarande oduschad. Jag gick in för jag tänkte att jag kan inte vara borta längre. 

 

Flera datum stod på tavlan som jag såg väldigt dåligt för solen låg på, och så kom jag på att kalendern låg kvar på skåpet i korridoren och gick ut för stt hämta den. Då upptäcker jag att jag har flera guldarmband på mig och att det ligger ett trasigt guldhalsband på skåpet. Jag tar med mig allt in i salen men då är datumen utsuddade och salen tom.

 

What???

Det blev en förhållandevis lugn dag idag. Var på jobbet strax efter åtta för att ta emot en kollega. Fick ta emot ett spontanbesök dessförinnan. Sen lite admin, telefonlappar och göra instruktion för målning av iotakors till på söndag. Kvart i tio började herrarna dyka upp. Vi blev sju pers idag så vi klämde in oss i vår eldrivna kyrkbuss och åkte till Hammarby sjöstad där vi parkerade utanför Lumafabriken.

 

... fast det är tisdag. Det är lite over-flow men det funkar. 

 

 

Kontraktsprostar och -diakoner sant biskopen möttes på förmiddagen i ett givande möte om Diakonins strukturer. Jag hann tillbaka till jobbet lagom till mässan. Möte om bland annat söndagens myfest på em. Snabb koll med en kollega om morgondagens utflykt med herklubben samt skaparverkstan vi ska hålla i på söndag. Nödvändig admin innan jag åkte vid fem, handlade  och hämtade hundar, snabb promenad, fixa middag till dem och iväg igen.

 

En stund efter sex var jag hos en kompis som bjöd på Ceasarsallad och hjälpte mig att klippa till tyg till våra båtgardiner. Vi köpte tyg i Örebro för två år sen på båtsemestern men jag har ännu inte hunnit/orkat sy dem. I somras klistrade Janne upp svarta sopsäckar för fönstren och det funkade men det var inte vackert.

 

Mm, jag fick ett riktigt utbrott igår, det händer m.a.o mig med 😝 Jag brukar inte fundera på att kasta skitkorvar på folk eller krossa näsben, men jag älskar faktiskt mina små bortskämda monster och utbrottet får väl förklaras som ett sorts uttryck för kärlek ❤️ 

 

Två dagar har passerat sen senaste dagboksbloggen. Besök, hembesök, lunch på stan med kollega, möte på stiftet plus ett annat möte i stan, administration, Torsdagsträff med jubilarer och melodikryss dit även äldsta dottern och yngsta barnbarnet kom. Luna sov gott till italienska operatoner.

 

Du ska ha ett par saker klart för dig! Trafikregler och hänsyn gäller dig oxå! Din cykel ska enligt lag ha både fungerande lyse och RINGKLOCKA. Ringklockan är ingen prydnad utan ska ANVÄNDAS! Cyklar du på en gångväg så är den inte din privata. Där vistas gående människor, barn, hundar, katter och annat som är levande och rör sig. Cyklar du på en raksträcka med god sikt, go ahead och cykla som en galning, men du ser inte bakom kurvor eller trädstammar. Ser du en människa som går åt samma håll som du cyklar ska du använda ringklockan! Jag har hitintills inte träffat någon med ögon i nacken, inte heller gående personer med backspeglar, men det ska gudarna veta att det behövs när cykelidioterna hittar ut på våren.

 

På vägen mellan Rågsved och Ormkärr mötte jag två cyklar och blev omkörd av åtta. EN använde ringklocka! Jag har mina två hundar i koppel och denna årstid får de aldrig löpa linan ut (5m). Om de går 1,5 meter framför mig och du ljudlöst cyklar ifatt mig har jag ingen chans att hålla in dem. Det är inte utan anledning som båda två gör utfall så snart de ser en cykel, olyckan har varit så nära så många gånger. Mitt huvud går som en propeller för att försöka upptäcka den cyklande döden i tid. Idag var Rambo centimetrar från att bli överkörd när jag skulle plocka upp efter honom. När min uppmärksamhet ägnades åt korven i två sekunder kommer en kärring i hög fart runt en buske och jag hade ingen chans att få in hundarna i tid, de hade änglavakt. Mitt vrålande "SATAN" ignorerades fullständigt! Hade jag återfått sinnesnärvaron i tid hade hag slängt skitkorven på dig, din fan, men du cyklade ju alldeles för fort, annars hade situationen aldrig uppstått!

 

När du cyklat över min hund på riktigt ska du vara glad om bara ditt näsben är krossat! Jag tar gärna fighten i domstol och accepterar gladeligen en påföljd sen för få en prejudicerande dom för hur alla dessa ljudlösa idioter som hänsynslöst riskerar småbarns och hundars liv ska hanteras. Och för vad? Det är ingen rättighet att bete sig som en idiot!

 

Två bra dagar har förflutit. Var rätt trött igår efter att ha vaknat så tidigt, men jag hade två besök på morgonen... och jag förstår att det kan låta knäppt... men hur jobbiga olika livssituationer än kan vara så kan de både ge och ta energi. Att se en person i en svår kris gå från ett samtal med en ny spänst i stegen efter en insikt... eller en annan person tydligt visar motivation att förändra något i sitt liv är för mig otroligt energigivande. Det blir den där bekräftelsen på att jag gör nånting rätt. Eller gör och gör.... jag gör ingenting, jag lyssnar, tar in och speglar ibland, jag gör just inget mer än att ge tid. Magiska saker kan hända i samtal och det är så häftigt! Vårlunch med värdegrundsarbete på nybyggda cafeedelen på begravningsplatsen St Botvid. Kul att se nybygget efter branden för några år sen. Bra och inspirerande arbete med värdegrundsfrågor, god mat men inte så bra serveringsupplägg av cateringen. Det märktes att de inte var vana att ha grupper på 100 pers. Eftersnack med en kollega om valet innan jag åkte hem, hämtade och promenerade hundar, själavård per telefon, fixade ballen (balkongen!!!)...

 

... och lagade sen middag pga värmen. Blandfärs till hundarna, ugnslax och ärtpuré pour moi! Så enkelt och så gott! Lax med vitlöksost och créme fraiche är favorit i repris, men ärtpurén var första gången jag gjorde... så enkelt! Och så gott!!

 

 

Gårdagen gick nonstop. Miljöutbildning på morgonen, fick en överbliven macka från fm-fikat av husmor till lunch som jag tuggade i mig vid mailen och telefonen, sen ner till pendeln och kyrkgruppen. Ett par härliga eftermiddagstimmar i Tullinge kyrka, invigd 1958 och byggd pav Tullingebornas egna pengar med hjälp av, och med mark skänkt av Tullinge gård. 

 

 

 

Nej, inte kortare än nån annan helg, men den gick fort. Det var så mycket jag ville hinna och göra men som vanligt blev det hälften.

 

Lämnade hundarna på dagis i fredags och åkte till pappa till kl 13.00. Var där ca 2,5 timme innan jag hämtade hundarna och åkte hem till Strängnäs. Åt middag med Janne innan han tog husbilen och åkte till jobbet. Han jobbade natt i helgen och då tar han husbilen så jag kan greja hemma utan att störa honom. 

 

Igår gjorde jag alla de där sysslorna jag brukar göra när jag kommer hem. Tvätta kläder så jag packa om för en ny vecka i lyan, hundpromenader, solat lite, broderat, men oxå bakat nya omgångar fröknäcke. Varför? Jo, jag har en lite större förpackning solrosfrön som snart går ut som jag vill göra åt. Grannarna har fått lite och jag har fyllt förråden hemma och i lyan plus att jag har en omgång till en konfident som alltid bjuder på piroger eller smörgås när jag kommer. Vet att hen älskar fröknäcke så nu ska hen få smaka på "mitt" knäcke. Badade två gula hundar gjorde jag oxå. De var täckta i frömjöl efter en dag på altan. Dessvärre fick Bamse tillbaka sitt fula fuktexem på höften så nu har jag klippt rent runt exemet och han får sova med tratt.

 

 

Hann med massor på onsdagmorgonen. Besöket kl 11.00 blev inte som planerat så jag var tillbaka på jobbet tjugo minuter senare och hann lite till.

 

Lunch och zonterapi hos bästisen. Tänkte ta kompledigt på em men insåg redan på fm att det var ju halvdag och bara ett fåtal personer på jobbet! Jag spar komptimmarna till en dag då jag har arbetstid! 

 

Hämtade hundar, packning och började åka hemåt efter den härliga eftermiddagen hos bästisen. Köer inför långhelg förstås. Det blev drygt två timmar i bilen. Väl hemma var det värt besväret. En sval promenad i skogen med hundarna, sen paviljonghäng med hundar och fågel.

 

Idag på em åkte jag upp till lyan igen. En härlig kväll med sonen och yngsta dottern. Sen långpromenad i den sköna kvällen med hundarna.

 

Tack för all support! Jag var lite tveksam till att publicera gårdagens blogg för den kanske var lite väl utlämnande, lite för privat... men jag har fått så fin support att jag ångrar mig inte idag. Tack! Det är ju alltid en balansgång att skriva blogg. Vad är personligt pch var går gränsen för privat. Vad är intressant att läsa och vad vill jag dela med mig av? När blir det tråkigt och när handlar det mer om mina egna anteckningar av ett liv som levs efter bästa förmåga samtidigt som det flyr undan? 

 

Trots en dålig nattsömn blev dagen bra. Igårkväll var vi bara fem knypplare med mig, och det känns häftigt att säga "bara" fem! För vi är åtta i kursen! Skitkul ju! Samtidigt var det roligt att "bara" ha dessa fyra elever igår och kunna ge så mycket tid åt var och en. Det är så roligt när alla är där men även när inte alla kan komma, det fyller liksom olika syften. En av deltagarna hade med sig och visade pinnspets hon tidigare gjort. Så oerhört vackert! Tydligen en av våra äldsta handarbetstekniker. 

 

När jag kom hem såg jag andra delen av GWs program om mordet på Kim Wall, orkade sen inte åka upp till lyan så jag sov hemma. Hade jag vetat hur morgonen skulle bli hade jag åkt upp ändå. En rykande buss vid Bredäng och inställd pendeltågstrafik bjöd på trafikkaos både på E4 och Huddingevägen inklusive alla alternativa vägar. Tog nästan två timmar att komma till jobbet. Mitt morgonbesök hade gett upp när jag kom mindre än en kvart försent. Klandrar hen inte för det fanns ju liksom ingen prognos på trafikeländet. Istället hann jag med tisdagsfrukosten och ett givande samtal med nya chefen. Mottagning med tre ganska tunga ärenden, angelägna. Hann även med ärenden för en annan församling. Min chef erbjöd att köpa lunch åt mig vilket slevades in på rummet och tack vare det hann jag vara med på mässan vilket var så skönt! Möte och därefter efterarbete efter morgonens mottagning samt ett längre efterfrågat telefonsamtal. Samtal med en kollega  och därpå fick jag rent fysiskt jaga efter en klient som inte mådde så bra. 

 

Seeen blev det lite egenvård! En kollega hade vernissage på ABF i Huddinge. Tavlorna grep tag i mig på djupet. Hon fångade verkligen in mina känslor. Har du möjlighet? Se den!

 

Olust inför ruschen som livet bjuder på just nu. Det är mycket och det vill liksom inte lugna ner sig, snarare så kommer det mera. Det är fullt ös på jobbet. Även om en och annan bokat av sig så har jag så mycket som ligger i högen som ska göras, så det är nästan välkommet när nån inte dyker upp eller bokar av sig. Då hinner man skriva det mailet eller göra den inbjudan eller ringa det samtalet eller fixa den grejen och det har inte funkat att gå hem halv fem. Nu är jag återigen är i fas på jobbet. Men det ligger en obehagskänsla i att alltid vara exakt i fas, för vad händer om nåt oförutsett händer? Dessutom har flera av mina närmaste det tufft just nu och det tar på en och handen på hjärtat, visst tar det ett tag att varva ner. Det har jag försökt göra i helgen. Jag har legat i solstolen så mycket jag har förmått. Igår small dessutom ryggen när jag grävde i frysboxen efter något till middag. Först blev jag förtvivlad, sen förbannad, men det blev aldrig så illa den här gången tack gode Gud för det! Men påminnelsen om ett stressat livs skörhet stod klar för mig återigen. Jag stod still en stund hängande på frysboxen, gick sen ut i köket och lyckades så småningom få på hundarna kopplen så jag, men kryckan i höger hand och vinterjackan på för värmens skull, kunde vi gå promenad. Gick eller låg hela dagen. Janne jobbade i båtklubben. Jag har haft ont efter det men kroppen har funkat. Så jag har bakat, sovit, diskat, rastat hundar och lagat mat. Inget mer. Ändå är stressnivån fortfarande hög. Veckan som nyss börjat är kort men intensiv. Idag har jag jobbat hemifrån och har tagit emot flera samtal som jag hänvisat till morgondagens mottagning. Två kollegor är sjukskrivna och en ledig vilket var för sig inte varit nån jättestor belastning, men tillsammans har det blivit lite att hålla rätt på. Det funkar givetvis, vill absolut inte klaga. Nästa vecka är en kollega tillbaka och om några veckor kommer ännu en tillbaka så det går bra. Har bokat av ikonmåleriet på fredag för att kunna vara standby att åka till pappa, men äntligen kom beskedet idag att han mår lite bättre. En dag i taget. Bloggen får vila sig lite. Allting kommer bli bra. Snart. Nu mot knyppelkursen...

 

 

Om kvällarna paviljongmys. Jag tog gammalt lin av ett par hundra knyppelpinnar som folk skänkt till föreningen och/eller församlingen. 

 

Igår åkte jag upp till lyan själv. Lastade in en hel del packning och tog sen tunnelbanan till sjukhuset och tillbringade nästan fem timmar hos pappsen.

 

Idag åkte jag in till Kungsan och njöt av körsbärsblomningen med en god vän. Vi gjorde detta förra året oxå så nu har det blivit en tradition!

 

Inflygningen mot helgen har börjat och det känns så skönt! Jag fick lite oväntad överbliven tid idag för hembesöket blev inställt pga sjukdom. Den tiden ägnade jag åt högen, sorterade en del dokument samt gick jag och kollegan igenom Vättern Runt-foldern innan jag gick på lunch. Det har inte blivit så mycket till lunchraster i veckan som varit, så idag tog jag i ordentligt och spenderade nästan 1,5 timme på vegan-haket Rå och Så i Huddinge centrum. Gott sällskap av äldsta dottern och yngsta barnbarnet.

 

... att hela tiden skriva att det är intensivt, mem mellan varven det tenderar nästan galenskap känns det som. Nåväl, lördagen gav vila och kraft. Sol-vitaminerna gör gott i mig.

 

Söndagmorgon gav jag mig av vid sju för att hinna lämna hundarna i Skokloster innan jag skulle vara i Kallhäll kl 9.00. Föreningen Knyppelpinnarna hade bjudit in företag att sälja knyppelmaterial. Det finns ju inte så många företag kvar, men Svenska Spetsar, Väv-Lina, Gavia Lace och Elsa Petersons Spetsaffär samt en kvinna som gör egna löpare- och sjalmönster svarade på inbjudan och kom. Styrelsemötet avlöpte bra. Jag har slutat ta med knyppeldynan när vi inte har renodlade knyppelträffar för jag hinner aldrig knyppla. Det blir många fruktsamma samtal istället och jag har börjat tänka in det som medlemsvård. Det kunde ju ha kommit fler medlemmar till träffen, men jag antar att solen lockade alltför mycket. När jag hämtade hundarna blev jag kvar hos Linnea och barnbarnen ett par timmar. Att inte stressa i onödan och att ta mig tid ingår i min egenvård, Jag träffar barn och barnbarn  alltför sällan ändå.

I måndags fick hundarna stanna hemma med Janne medan jag åkte till jobbet och fixade med nätverkslunchen. Den blev lyckad och vi diakoner samarbetar bra trots tidspress, tycker jag. Hem igen och nästan full knyppelkurs på kvällen. Jag valde att sova hemma istället för att åka till stan en gång till.

 

Tisdag rättade jag Vättern-runt-foldern, mottagning, två möten och sen åkte jag till Danderyds sjukhus där pappa är inlagd. I 2,5 timme pratade vi barndomsminnen och hade jättetrevligt. 

 

Idag har jag fått jobba med en del akuta grejer, ett inplanerat besök, lunchmusik, sopplunch och egen handledning. Köpte en räkmacka på favvostället: Högdalens fisk och delikatesser. Det blev en påse rökta räkor med chiliaioli och en liten bit kornblomst till imorgon. Kom hem vid fem och efter middagen ett själavårdande samtal innan jag tog fram knyppeldynan ett par timmar.

 

 

Nu ska det bli skönt att sova! Veckan är inte slut än!

Halvligger i soffan och summerar dagarna. Jag mår bra! Jag har haft mycket värk idag, det är intensivt på jobbet och privat, men jag mår bra! Det känns skönt! Jag tror jag hittat en balans i livet där organiserandet är en viktig del för att jag sen kunna släppa allt när jag är ledig. 

 

Att besöka grodkärret i torsdags var verkligen guld! Jag ville åka dit igår oxå, lektiden är så kort, men jag var "klok" och lät bli. Och jag blev ju inte utan godsaker för jag hade unnat mig en utelunch med Monica och Luna på en vegan-restaurang i solen.

 

Att skippa kärret var trist men klokt, jag blev sen hem ändå. Jag skulle hämta hundar, reklamera en hundjacka, tanka, hämta Ragnar och packning i lyan... som tröst gav jag mig en kvart vid magnolian vid kyrkan. Knopparna sväller och är på väg att brista. Det var det värt! Det gäller att ta vara på allt som händer nu. 

 

 

Veckans möten har bestått av olika träffar med en eller flera kollegor, konvent för pastoratet samt en presentation av rapporten "Diakonins strukturer". Samtidigt exploderar livslusten i naturen. På Facebook hänger jag med i Strängnäs ornitologiska klubbs alla rapporter och vackra bilder på fåglar som är på ingång, och som redan börjat boa för fullt. Även i grodkollen-gruppen är det aktivitet. Min fina systemkamera har jag inte använt ännu eftersom jag jobbat så intensivt,  så det har inte blivit några fågelbilder än i år, men idag tog jag ledigt en timme på eftermiddagen, och innan jag hämtade hundarna från dagis tog jag med mig mobilen till Ormkärret. I fredags var där is, idag full aktivitet!

 

 

Kvällen är ung. Jag ska skriva en presentation av mig själv till en förening där jag numera är suppleant i styrelsen, diska och sen slänga upp fötterna i soffan en stund... med broderiet så klart!

 

Note to self: Planera in en ledig dag nu och då nästa vår, så du hinner njuta av grodornas lek, fåglarnas ankomst, driva runt i skog och mark med systemkameran.