Våffelandakt 11 aug 2016

Andakt våffelcafé den 11 augusti 2016

Matt 21:28-31

Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: ” Min son, gå ut och arbeta i vingården idag”. Han svarade: ”Nej, det vill jag inte” men sedan ångrade han sig och gick. Mannen vände sig till den andre och sa samma sak. Han svarade: ”Jag ska gå, herre” men han gick inte. Vilken av de båda gjorde som fadern ville? De svarade ”Den förste”. Då sade Jesus till dem, ”Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike”.

Vad betyder den här texten? Vad menar Jesus? Jesu ord är över tvåtusen år gamla, men talar klurigt men klokt till oss än idag. Jesus var en mycket intelligent man som hade förmågan, att med sina liknelser ge dåtidens fromma elit, som ständigt utmanade honom, det ena tjuvnypet efter det andra. De som utmanar Jesus med sina frågor är överstepräster och folkets äldste, och lite tidigare i texten ifrågasätter de hans rätt att undervisa i templet. Då kommer Jesus med en motfråga. Översteprästerna tvekar på svaret då de förstår att Jesus antagligen kommer att ge dem ännu ett motfråga som de inte vill ha … då levererar Jesus denna liknelse. Sonen som inte vill gå ut i vingården, men gör det ändå. Han måste väl ha gjort som fadern ville? Jo, förvisso, där blev nog svaret riktigt. Men varför säger då Jesus att tullindrivare och horor skall komma före dem till Guds rike? Aouch! Det måste han känts! Den fromma eliten som formellt sagt ett ja till Gud, ignorerar och ifrågasätter samtidigt Jesus och hans budskap… Hororna och tullindrivarna, människor som vi lärt känna som Maria Magdalena och Sackeus, som sagt nej till fromhetens lagar och ”de rätta” traditionerna, de visar ånger och hängiven tillit till Jesus. Jesus säger inte att översteprästerna och de lärda inte kommer in i Guds rike, men på den yttersta dagen skall samhällets utstötta och förtryckta, få gå först i ledet in i Guds rike.

Men Jesus var inte bara intelligent, han var också en sann pedagog. I texten utgår han också från varje människas inre kamp där ont och gott ställs mot varandra. Han säger inte ”lyd mig”… han säger ”följ mig”. Han tar oss vid handen och manar oss att fatta rätt beslut, inte utifrån det jag vill ska hända eller inte hända, utan utifrån den längtan som ett helt och sant liv innebär. Att hålla hastighetsbegränsningarna för andra människors säkerhets skull, inte låta min egen stress gå före… att hålla upp dörren för kvinnan med de tunga kassarna och inte låtsas att jag inte ser… att resa mig på tunnelbanan för någon som behöver sätet bättre. På kvällen kan vi somna gott med ett lättare samvete…

 


Våffelandakt 4 aug 2016

Matt 18:18-22

Sannerligen, allt ni binder på jorden ska vara bundet i himlen Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem. Då kom Petrus fram till honom och sade: Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger? Jesus svarade: Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.

Den här texten handlar ju om relation. Och relation är ju inte det enklaste. Där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem, säger Jesus. Idag är vi samlade här, i Klockargården, som en del av Huddinge församling för att delta i andakt, äta våfflor, prata med varandra, sjunga och ha trevligt … och vi är fler än två eller tre. Visst är det lite trevligt att tänka att vi även har Jesus som gäst här idag? Men texten handlar också om orätt. Att bli orättvist behandlad, eller känna sig kränkt, ett uttryck som vi ofta hör idag, att människor känner sig kränkta av olika anledningar. Man kan bli kränkt av en vän, en okänd eller en myndighet. Att bli orättvist behandlad, att uppleva orätt är ingen trevlig känsla. Att det finns lurendrejare och bedragare är ju inget nytt, och de människor som är sjukligt orättfärdiga är få och inget vi kan göra något åt. Myndigheter behöver regler och riktlinjer i sina försök att behandla människor lika, men det är inte lätt eftersom människor inte är lika. Men nånstans måste man ju försöka skapa rätt. Vår svenska lagbok har blivit tjock och tung i våra försök att skapa ett rättvist samhälle. Att vara människa och leva tillsammans är relation. Att uppleva kärlek, gemenskap, glädje, orätt och orättvisa är beroende av relation. Och relation är inte lätt för vi är olika, tänker och upplever olika. Om jag är hungrig och du är hungrig och vi äter fem våfflor var, så kanske du blir proppmätt, men jag är fortfarande hungrig. Ingen av oss har fel, men vi upplever olika. Mätt, inte mätt. Samma är det med ord och handlingar. Om jag säger att du är fin i håret så kan du uppfatta det på olika sätt. Kommer du från frisören blir du nog glad, för då brukar man känna sig fin. Men om ditt schampo är slut, din hårborste har försvunnit och du är på väg till centrum för att köpa nytt så kanske du tar min komplimang för ett hån… fast jag uppriktigt menade att jag tycker du är fin i håret, med de fritt virvlande vindrufsiga lockarna. Du blir ledsen och frågar om jag hånar dig, jag blir ledsen för att min komplimang missuppfattades. Här blir förlåtelsen jätteviktig. Om vi kan lyssna till och förlåta varandra så händer inte så mycket mer, det blev en trist eller knasig incident. Men om en av oss går vidare med en tagg i hjärtat och inte kan släppa det, vi pratar med någon, som berättar för någon annan. Vet du vad hon sa när jag glömt köpa schampo… vad tror hon om mig egentligen? Att jag aldrig tvättar håret? Vet du vad han sa när jag försökte ge honom en komplimang… tillslut är den där lilla fjädern en höna, en struts eller en hel fågelkoloni… eller en buffelhjord. Vi kan förlåta 7 gånger, vi kan förlåta 77 gånger… och vi kan förlåta 7x77 gånger och mer ändå. Då ler Jesus och låter sig väl smaka av våfflorna och delar glädjen, gemenskapen och sången med oss.

 


Den gode herden, 25 april 2012

Evangelium

I söndags hade vi den tredje söndagen i påsktiden, temat är ”den gode herden” och jag ska läsa den gammaltestamentliga texten som är hämtad ur Hesekiel.


Betraktelse

För två veckor sedan gjorde jag en resa till Sinai-öknens berg och dalar. Det blev en spännande resa på flera plan och ingenting gick som det var planerat från början. Redan innan vi reste blev det tokigt, hon som skulle leda resan fick helt plötsligt sin semester indragen… och jag fick senare veta att jag inte var ensam om att fundera på att ställa in resan. Men jag valde att anta utmaningen vilket för min del innebar att jag klockan fem på tisdagsmorgonen satt ute på Arlanda utan en aning om vilka jag skulle möta där, bara att det var fyra kvinnor. Jag visste att en var liten och ljus samt att de andra tre var i sällskap varav en av dem hade en rutmönstrad resväska. När en liten ljus kvinna ställde sig i incheckningsdisken till sol- och badparadiset Sharm-el-sheik med en ryggsäck och sovsäck så gick jag fram och pratade med henne, jodå, det var rätt person, och så småningom dök de andra tre upp i sällskap med den rutiga resväskan. Efter en timme kändes det som vi känt varandra mycket länge.

Två av oss antog utmaningen att gå in i Sinais bergiga öken. I sällskap med en beduin som guidade oss levde och vandrade vi i tre och en halv dag uppe i bergen. Bergen bjöd på en otrolig skönhet, växlande mellan mörka och ljusa vassa karga toppar, rundade röda stenformationer som såg ut att vara formade av skickliga stenhuggare, steniga stigar och i vissa partier när vi klättrade uppför och nerför bergssidor var det nästan med livet som insats. Ett felsteg kunde betyda ett brutet ben eller en arm. Men hela tiden gick beduinen framför oss, tryggt guidande oss genom klippskrevor, gömda stigar och öppna fält. När stigningarna blev svåra och branta tog han mig i handen och när orken tröt och syret tog slut på de höga höjderna stannade han för att låta oss vila och bjöd på näringsrika dadlar och fikon. På kvällarna vilade vi vid de gästvänliga beduinernas lägereldar och såg på när de omsorgsfullt lagade middag, the och kaffe åt oss. På nätterna sov vi under bar himmel i de trädgårdar beduinerna omsorgsfullt byggt upp under århundradena. Som gröna oaser låg de i dalgångarna med träd och buskar som snart skulle ge dadlar, fikon och frukter. I den kolsvarta natten låg vi och tittade upp på det otroliga himlavalvet, sprängfyllt av stjärnor och räknade stjärnfallen. Om vi önskade oss något? Nej, jag tror nog att vi under dessa nätter hade allt vi kunde önska oss i stunden. Så nära livet, här bland bergen där Mose en gång vandrade med sitt folk och så många efter honom, berg och dalar så rika på historia.

Det är något mycket speciellt när man lämnar över sitt liv i förtroende till någon man inte känner. Här vandrade vi, två svenska kristna kvinnor med varsin bambukäpp som en välvillig beduin vi passerat skurit till åt oss, i öknen med en främmande muslimsk man. Utan hans vägledning skulle vi snabbt gå vilse. På kvällarna blev vi välkomnade till beduinernas sommarträdgårdar och de bjöd på värme, gästvänlighet och nyfikenhet. Trots den främmande miljön, de stora fysiska strapatserna, den främmande kulturen och de främmande människorna kände vi oss inte en enda gång oroliga, bara trygga och vägledda. Det var bara meningen att vi skulle finnas här och just nu, i Mose fotspår bland Sinais berg och dalar, hos människor med flertusenårig historia, trygga hos Gud och Herren var vår Herde.

Bön

Vi ber med den välkända psaltarpsalmen 23:

Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont,, ty du är med mig, din käpp och stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.

                                


Guds moder

Titta vad jag hittade när jag surfade runt bland blogginläggen... Den lägger jag in här så jag vet var jag har den!

                                


20.12 2009 Fjärde söndagen i advent

Dagens evangelium är hämtat ur Lukas 1 kapitel, verserna 30-35… men jag tänkte läsa hela berättelsen om Budskapet till Maria om Jesu födelse: I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galiléen, Hon hade trolovats med en man av Davis släkt som hette Josef och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: Var hälsad, du högt benådade, Herren är med dig, Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda.  Då sade ängeln till henne: Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt och hans välde skall aldrig ta slut. Maria sade till ängeln: Hur ska detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man, Men ängelns svarade henne: Helig ande skall komma över dig och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud. Maria sade: Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt. Och ängeln lämnade henne.

Ave Maria
Ave Maria, gratia plena, Dominus tecum.
Benedicta tu in mulieribus, et benedictus fructus ventris tui: IESUS.
Sancta Maria, mater Dei, ora pro nobis peccatoribus,
nunc, et in hora mortis nostrae, Amen.

Jag vet inte om det är rätt uttalat, men hos mig kryper det av spännig längs ryggraden. Tänk så många människor, så många röster, så många gånger som denna bön har betts över hela vår jord.

Hell dig, Maria, full av nåd, Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt: JESUS.
Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare,
nu, och i vår dödsstund, Amen.

Maria, Herrens Moder, firar vi söndagen närmast firandet av Jesu födelse. Maria och Johannes Döparen står vid var sin sida om porten till det nya förbundet. Båda förbereder på sitt sätt Frälsarens ankomst. Som Jesu moder står Maria alltid Sonen nära. Hell dig, Maria… Var hälsad Maria… Ave Maria… ängelns hälsning till henne som ska bli moder åt Guds son.

Att predika hör ju inte direkt till mina vardags-sysslor men jag har kommit att uppskatta denna möjlighet att tränga in i texterna lite djupare. Leta på internet, kolla vad som står i Barnens Bibel, vad finns det för psalmer som berättar och tolkar texternas budskap, gå runt och fundera, låta tankarna löpa, prata med olika människor och höra deras uppfattningar. Maria, Jesu mor är onekligen en fascinerande och fängslande kvinna. Hon lär ju bara ha varit 14 år när hon födde sin förstfödde son, den man som har påverkat ett otroligt stort antal människor över tid och som dessutom har haft en enorm påverkan på historien. Och om man då tänker att hon är 14 år... alltså lika gammal som våra konfirmander... WOW. Även om Maria levde under helt andra förutsättningar än våra tonåringar idag så går det inte att jämföra en tonåring med en annan. Tonåringar i 2000-talet lever ju helt olika varandra. En del är redan familjeförsörjare, en del lever i rika hem, andra under slavliknande förhållanden, en del i varma hus, andra på gatan... men 14 år eller inte så läggs ändå ett otroligt ansvar på denna unga kvinna...och på hennes trolovade, Josef.

Maria ifrågasätter först ängeln Gabriels budskap: ”Hur ska detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man”, men när ängeln gett henne svar säger hon:  ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt”. Att vara ogift mor innebär ofta skam och utsatthet. Josef möter oxå en ängel och han litar till Guds budskap och ställer sig vid sin unga blivande hustrus sida. Båda lyssnar de till Guds budskap, de tar emot det uppdrag de får och litar till att Gud vill deras väl, även om de inte kan förstå vad detta ska innebära. För hur som helst så ska Maria föda ett utomäktenskapligt barn och snacket måste ju ha gått i Nasareth där de bodde. Var hon svag som underkastade sig? Eller stark som uthärdade alla dessa umbäranden för att uföra sin uppgift. Anpassade hon sig till omständigheterna eller visade hon på självständighet då hon gick emot sitt folk och med tiden blev en av Jesu lärjungar, Jesus, hennes egen son... Vad hade hänt om Maria sagt nej till ängeln Gabriel? En intressant tanke ... men jag tror nog Gud valt ut denna fascinerande kvinna, en tuff tonåring, med omsorg.

Ett problem, som jag tycker mig se, är att i vårt västerländska samhälle tar vi ifrån väldigt många människor deras människovärde. Detta gäller ganska stora folkgrupper. Gamla människor gör ju ingen nytta, de tränger sig i köer och tär på samhällets ekonomi. Invandrarna kommer bara hit för att leva på våra skattepengar, klumpar ihop sig i stora grupper och vill inte lära sig svenska. Sveda-värk-och-bränn-kärringar, lata typer som skyller på värk och trötthet när de egentligen bara är lata och vill ligga hemma på sofflocket och käka praliner. Ungdomar stjäl, super och är uppkäftiga. Listan på onyttiga människor kan göras lång... och det är på många sätt vår tids tragedi och byggt på rädsla och fördomar. Kanske har det alltid varit så att om jag gör ner nån annan så höjer jag mig själv något. Jag vet inte om det var bättre förr än nu, men jag minns i alla fall när jag var tonåring och vi var ett gäng ungdomar som fick ha Lucia-vaka själva här i Hallundakyrkan. Det var fantastiskt att få det ansvaret! Och det var helt fantastiskt att få kura ihop sig i sovsäckarna som vi lagt ut runt altaret frampå morgonkvisten. Varför snurrade jag nu in mig i detta resonemang nu då? Jo, jag tänkte på Maria som en förebild för oss människor idag. Människovärde, egenansvar och valfrihet är något växlande som vi genom livets växlingar får mer eller mindre av. Maria kanske inte tänkte så mycket på möjligheten att säga nej, men faktum är att hon tog sig an sin uppgift fullt ut och fanns vid sin sons sida ända fram till hans död. Det kan inte ha varit nån lätt uppgift att föda ett utomäktenskapligt barn som blev en sån kändis ... älskad, hatad, hyllad och dödad. I våra stressade liv är det lätt att tappa förmågan att lyssna inåt, att höra Guds röst. Vi strävar hela tiden efter det lyckade livet, få ihop ett snyggt livspussel. Välja rätt skola, klättra på karriärstegen, ha ett snyggt hem, själva vara snygga. Idealet kan ibland tyckas vara en vacker 25-åring med minst 2 universitetsutbildningar och 40 års arbetslivserfarenhet... och kontrasten då mot Maria, 14 år, fattig, gravid och hon föder sin son i ett stall. Hon litar på Gud och blir världens kanske mest hyllade kvinna.

När jag surfade på nätet hittade jag ett utdrag ur Katolska kyrkans katekes: Den heliga Jungfrun "hedras med rätta av kyrkan med en särskild vördnad som Guds allraheligaste moder, som var med i Kristi mysterier. Från äldsta tid är den saliga Jungfrun vördad under titeln Guds moder. Under hennes beskydd tar de troende sin tillflykt i bön under alla faror och bekymmer. Denna kult... är visserligen ensam i sitt slag men är väsensskild från den tillbedjan som ensam tillkommer det inkarnerade Ordet jämte Fadern och den helige Ande. Den främjar också denna i hög grad". Den kommer till uttryck i de liturgiska högtider som ägnas Guds moder och den marianska bönen, som exempelvis den heliga rosenkransen, som är en "sammanfattning av hela evangeliet".

Även i Koranen finns hon med. I Koranens nittonde sura heter hon Maryam och suran handlar bland annat om Jesu, eller Isa födelse enligt islamisk trosuppfattning. Koranens Maria har ingen man och hon har lämnat sin familj. Ängeln Gabriel kommer i gestalt av en vacker man, med bud från Gud om att Maria ska bli havande. Under havandeskapet lever hon avskilt och dold av slöjor för att undgå människors blickar. Hon kallas "Arons syster"; vilket kan betyda att hon är en kvinna av judisk härstamning enligt muslimsk tolkning. Även inom islam anses Maria vara jungfru.

Beskrivningarna av och lovsångerna till Maria är många. En av historiens mest fängslande kvinnor.

Hell dig, Maria, full av nåd, Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt: JESUS.
Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare,
nu, och i vår dödsstund, AmenGud


Legenden om rödhaken

De flesta av er som läser mina bloggar vet ju om mitt intresse för bland annat djur... Har publicerat denna historia i min andra blogg i maj, efter att en vis-sångare berättat den på Torsdagsträffen ... men eftersom jag tänkte låta denna blogg vara till för lite andlig inspiration osv fick jag för mig att jag skulle publicera den här oxå.




En liten grå och oansenlig fågel satt i sitt bo och såg ett tåg med människor gå på vägen. Först gick tre män bärandes tunga träkors, efter gick en grupp kvinnor och soldater. Fågeln förstod att nåt otäckt var på väg att hända så hon gömde sitt bo med sina ungar under sina vingar så de inte skulle behöva se. På kvällen flög hon iväg för att se vad som hänt... och hon flög runt Kristi kors, torkade bort en tår med sin vinge och drog ut en törnetagg ur hans panna. Då föll en droppe blod på hennes bröst... och efter det förblev fågelns bröst rött och fågeln blev Guds favoritfågel.



Gabriellas sång



Den tröttnar man inte på!

FOTSPÅR I SANDEN

En natt hade en man en dröm. Han drömde att
han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans
liv fram. Han märkte att vid varje period i
livet fanns spår i sanden av
två par fötter:
det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då
såg han att många gånger under sin levnads
vandring fanns det bara
ett par fotspår. Han
märkte också att detta inträffade under hans
mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han
frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den
gången jag bestämde mig för att följa Dig,
att Du aldrig skulle överge mig utan gå
vid min sida hela vägen. Men jag har märkt
att under de allra svåraste tiderna i mitt
liv har det funnits bara
ett par fotspår.
Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig
när jag behövde Dig mest."

HERREN svarade: "Mitt kära barn, jag älskar
dig och skulle aldrig lämna dig under tider
av prövningar och lidande. När du såg bara
ett par fotspår - då bar jag dig.


Berättelser från min konfirmationstid

Jag hade en underbar konfirmationspräst! Fyra veckors läger på Graninge stiftsgård utåt Värmdö... Två berättelser har jag burit med mig genom livet så här långt och de har ofta hjälpt mig genom svårigheter.

Livet är som en orientering
..sa min konfirmationspräst en gång. De olika kontrollerna är förutbestämda, vissa saker ska du gå igenom, men vägen dit bestämmer du själv. Ibland går man vilse, ibland går man rätt på, ibland tar man en paus.. men du kommer alltid fram till dina kontroller och alla ska gås igenom innan du är klar med livet..


Pilgrimsvandring från Alvastra kloster

Livets väv
Livet kan oxå liknas vid en bonad, eller ett broderi. Vi ser arbetet underifrån och kan inte se dess skönhet från avigsidan. Det är trådar som går kors och tvärs och misslyckanden som man kunnat dölja på avigsidan... men en dag kommer vi gå vidare, och då, när vi ser ovansidan, då kan vi se hela skönheten med denna bonad som är livets väv.

             


Till mina SYSTRAR

Jag har blivit tillfrågad om inte jag kan starta en "andlig blogg"... och det känns för stort för mig... men en blogg där jag delar med mig av mina funderingar på ett djupare plan, andliga eller inte, det vill jag gärna bjuda på. Tänkte börja med att dela med mig av denna som jag fick i mailen för ett tag sen... Kedjebrev är inte min grej (säger jag som alla andra), MEN ibland kommer det faktiskt en följd av ord som ger en nåt, man är liksom mogen för ett meddelande oavsett var det kom ifrån, vem som skickade, vad avsikten var eller på vilket sätt. Denna text dedikerar jag till alla mina systrar, oavsett kön!

                    

En ung nybliven brud hälsade på sin mamma och de satt tillsammans på en soffa och drack is-te. Som de satt där och samtalade runt vardagen, äktenskapet och vuxenlivets ansvar och plikter, klirrade modern tankfullt med isbitarna mot glaset vände en klar, vaken blick mot sin dotter och sa; 

”Glöm aldrig dina systrar”, rådde hon, medan hon rörde runt bland tebladen på botten av glaset. ”De kommer att betyda mer för dig ju äldre du blir. Det spelar ingen roll hur mycket du än älskar din man eller de barn du eventuellt får, du kommer alltid att behöva systrar.. Kom ihåg att hålla kontakten med dem, umgås med dem och gör roliga saker tillsammans med dem… Kom också ihåg att ”systrar” innefattar ALLA kvinnor…dina väninnor, din mor, dina döttrar och alla andra kvinnor som du har i ditt liv. Du kommer att behöva andra kvinnor. Det behöver kvinnor alltid.” 

”Vilket lustigt råd!”, tänkte dottern häpet. Hon hade ju precis gift sig!? Hon hade ju precis anslutit sig till ”tvåsamheten”, blivit en stadgad gift kvinna. En vuxen! Nog borde väl hennes nyblivna man och den familj som de stod i begrepp att bilda, vara alltnog för henne hädanefter? Hennes mening i livet… 

Men hon lyssnade till sin mammas råd och höll kontakten med sina systrar och för varje år knöt hon fler och fler nya vänskapsband med nya kvinnor. Efterhand som åren flöt förbi kom gradvis till insikt över vad hennes mamma hade menat med sitt råd. Emedan tidens tand och naturens mysterier gör sitt med en kvinna, är det hennes systrar som står stadigt kvar och hjälper henne minnas vem hon är.

Så efter mer än 50 års leverne i denna värld hade denna kvinna lärt sig följande och detta säger allt;

Tiden passerar 

Livet sker 

Distans separerar 

Barn växer upp 

Jobb kommer och går 

Så gör även kärlek 

Män gör inte vad de borde göra 

Hjärtan brister 

Föräldrar dör 

Kollegor glömmer tjänster man gjort 

Karriärer avslutas 

MEN… 

Systrar finns där, oavsett hur lång tid eller hur många mil det finns mellan er. En väninna är aldrig längre borta än att hon finns där om du behöver henne.

När du vandrar på din ensamma väg och kämpar med livets mödor, kommer kvinnorna i ditt liv att gå där bredvid dig, peppa dig och be för dig, göra dina bördor lättare och vänta på dig vid vägens slut. Om det blir nödvändigt kommer de att hjälpa dig dra ditt tunga lass och även bära dig sista biten om det behövs. Väninnor, döttrar, dotterdöttrar, sondöttrar, svärdöttrar, systrar, svägerskor, mödrar, mor och farmödrar, mostrar, fastrar, syster och brorsdöttrar, kusiner och alla annan släkt och familj;

Världen skulle inte bli densamma utan kvinnor, starka, modiga kvinnor. När vi inledde detta äventyr kallat ”systerskap”, hade vi ingen aning om de vilken ofantlig glädje men även sorg som låg framför oss. Ej heller visste vi hur myckbet vi skulle behöva varandra… 

Varje ny dag behöver vi fortfarande varandra. Tillsammans är vi starka. 

TACK FÖR ATT NI FINNS!


RSS 2.0