guggelutt

Nej, jag är normalt ingen sockerråtta, men ibland får jag lixom attacker. Under den här influensan har jag har galna cravings efter choklad. Jag är så fruktansvärt trött, kroppen har uppenbart tagit stryk av denna influensa. Jag tror att jag sover på nätterna men maken sa imorse att jag snarkar och hostar i ett 💤🤧 Sömnkvaliten blir väl därefter och i dessa gråa dagar vill kroppen bara inte vakna, men skriker efter choklad gör den 🍫 Snabba kolhydrater 💥 

Jobbade några timmar på fm. Halv två hade jag läkartid och hon tog sig gott om tid med mig, nästan en hel timme 🕜 Sen blev det provtagning samt längd och vikt. Till min förvåning blev jag sjukskriven i tre veckor, det hade jag inte förväntat mig. Hann inte tänka så mycket just då för jag hade brått. Trodde jag skulle vara från VC vid två 🕑 och hade planerat att parkera vid Gula Rosorna och gå ner till st Eskils källa med hundarna, men nu blev det en väldigt kort kiss-sväng innan Bamse lämnades in hos frissan för en makeover 🕒 

Grå söndag i slöhetens tecken. Har inte gjort mycket. Försöker analysera vad det är som gör att de torra kittlande hostattackerna liksom tar slut på syret i hjärnan och orsakar yrsel. Pressar den hårda hostan ut allt syre ur lungblåsorna? Den andra hostan där skiten i lungorna släpper är bara befriande.

Idag gick jag upp "tidigt". Låg i exakt samma ställning som jag somnat i så jag tror inte att jag rört mig öht inatt. Klockan nio satt jag hos psykologen och pratade igenom modulerna i stresshantering jag gjort plus att hon ritade på whiteboarden om stressorer och olika sätt att hantera situationer som kan uppstå utifrån det jag berättat. Jomen inget nytt, men jag fick lust att rita upp ett nytt veckoschema, där både telefontid, hämtakaffe-tid och tid för det oförutsedda är inbokat. Det blev ett bra samtal, kort och gott.

Nattens norrsken gav mig en puff i riktningen med betydelsen av det stresskolan kallar "medveten närvaro". Allt har en mening! Trots att jag var så trött höll jag mig vaken. Det kanske är sista gången i år vi har chans till norrsken. Jag gick ut på altanen gång på gång och tittade mot norr. Det kändes som nåt var på gång. 

Tankarna kring härvarande har dykt upp om och om igen. Även om jag inte tycker att stressssskolan get mig nåt så fastnar ett och annat ändå. I synnerhet nu när jag "har tid". Maken "skällde" på mig häromdagen och tyckte att jag kunde väl göra klart Willes och Ellas födelsetavlor innan jag började på nya projekt. "Fast jag gillar ju omväxling", blev mitt svar. Resultatet är f.n två födelsetavlor, varav den ena bara ska fyllas i med ett i och den andra namn och födelsesiffror, en färdig tröja för bara trådarna ska fästas, en påbörjad tröja till Wille, en halvfärdig babyfiskstjärt där jag ville testa lite innan jag ger mig på sjöjungfrustjärtar till Nova och Luna (deras önskningar) plus ett halvt knypplat svampbokmärke åt en väninna… Icke nämnt de halv- och nästanfärdiga projekt jag har här och där. Detsamma gäller böcker. Jag har några olästa böcker kvar i serien Släkten, ett par kapitel kvar i boken om Svitjod, Stina och Eriks bok om fetmaskräcken ligger halvläst, andra delen av Tommys härliga böcker om en historienörds berättelser har jag börjat på, påbörjade böcker om haiku och fjärilar ligger på soffbordet och idag kom Sagan om saffran fram. Snacka om att alltid leva i framtiden och aldrig i samtiden, att vara härvarande men aldrig närvarande…

Som jag redan antytt har jag funderat över begreppen här- och närvarande. Och som jag högljutt råmat om är att det varit lite för mycket på sistone. Jag här snäst och fräst, jagat en postbil genom en rondell, skällt på medtrafikanter, bett om ursäkt för min blotta existens, släppt ut irritation på fel ställen och betett mig allmänt dumt. Kan mycket väl vara därför jag blivit så jättesjuk i influensan, vilket jag nu, när jag långsamt återvänder, känner tacksamhet över. Snor och slem till trots funkar hjärnan och kroppen går ner i varv. Tack Gud för din oändliga vishet 🙏 Trist att Du måste ta till knytnävarna för att jag ska fatta 👊

 

Nu börjar det bli riktigt jobbigt. En vecka 🤧🤧🤧 Tur att jag jobbar hemifrån imorgon för mår jag inte bättre skulle det bli tufft. Hostan gör så vansinnigt ont och gör att jag sover illa. Jag återbudade mina knyppelelever ikväll för kurs var inte att tänka på📍men har försökt roa mig så gott det går ändå. Har läst en del av mina egna sommarbloggar och längtat samt lite i ena fjärilsboken och letat fjärilsbilder bland mina foton, sen har vi fikat utomhus och jag har provat kameran lite.

Jag borde väl inte klaga, om det inte vore för att jag fortfarande mår skit 😜 Snuvan går att hålla i schack med näsdroppar, men hostan! Jag har inte vågat ta mer Alvedon för det känns som det nedersta revbenet på höger sida sitter fast i levern eller nåt. Varenda host och nys hör fruktansvärt ont 🔪 Mina förkylningar brukar inte vara så här långvariga 🤧 Känns som jag börjar deppa ihop. Stod ute en liten stund med ryggen mot dörren och solade ansiktet. Så härligt 🥰 I övrigt har jag legat och gjort fula miner i fåtöljen. Stickat lite och testat kameran. 

Nu har det definitivt vänt, även om jag är långt från bra ännu. Maken var beredskapsledig och hade hörsammat min önskan om en ny telefon med bättre kamera, så efter lite övertalning och två Alvedon fick han med mig till Elgiganten. Jag hade aldrig gjort det själv för huvudet är för fullt av snor och därmed även trögtänkt därefter, men nu lyssnade ju han oxå på säljaren. Kom hem med nytt abonnemang och en iPhone 14Pro med plånboksskal. Nu längtar jag efter norrsken och fjärilar 🦋 

Något bättre idag. Hostade lite mindre inatt och har tagit hjälp av astmasprayen under dagen. Ont i ögon, öron och varenda hålighet i huvudet samt lungorna, ja hela torson egentligen, men det är iallafall inte covid!

Nu har jag sovit 12 timmar två nätter i rad, meeen jag hostar och hostar så sömnkvaliten blir sisådär.