guggelutt

... Vad gör man när livet känns lite hopplöst? Jag letar efter saker att vara tacksam över och det har jag i massor. Visst, jag kanske aldrig kan lära mig rida och får kanske slopa tanken på ökenvandring på kamel, men det finns andra saker:
* Bamse är världens goaste t.ex, han rullar ihop sin mjuka kropp med sin lena päls i mitt knä och slickar min hand, tror han känner att jag är lite ledsen och värkbruten.
* Monica och Rebekka tog ut Bamse på en lång promenad igårkväll för att underlätta för mig och
* Janne låg och höll om mig ett par timmar innan han somnade.
* Jens skjutsar mig och gosar med Drutten. Han fick ju henne för 6 år sen och har väl växt ifrån henne, men nu när hon är ensam kvar går han och gosar med henne igen.
* Alla ungdomarna har jobb utom Bekki som går i skolan.
* Jag behöver inte stressa med studierna utan kan i ro bli frisk.
* Huset ser ut som f-n men det är levande! Människorna som bor här kommer och går, jobbar olika tider på dygnet, sover, äter och umgås, lite skit i hörnen har ingen dött av. Huset fyller en funktion!
* När jag har varit ute med Bamse ringer Monica och Bekki för att kolla att ben och kryckor bär.
* Min syster har ringt och erbjudit sig att följa med till naprapat....
* och inte minst alla mina vänner som via internet och telefon skickar sin uppmuntran och kärlek.
Jag är rik och all omtanke jag får gör mig ändå nöjd med min lott. Hellre ont med goda vänner omkring mig än frisk och ensam.
Tack för att ni finns!