guggelutt

Ett tag i morse var jag färdig att ge upp. När jag gått ca 10 minuter av morgonrunda med Bamse stack ryggen igen.. på ett nytt ställe. Det har ju varit bäckenet som krånglat förut, i jämnhöjd med ischias-nerven och där man kan få ont av bäckenuppluckring när man är gravid... så jag har skyllt bekymren lite på det. Nu har ryggen gått av under revbenen. Smärtan var så stark så jag krampade och tappade andan, men jag ramlade inte tack och  lov. Där jag befann mig skulle ambulansen få problem att ta sig. Tog ett tomtesteg i taget tills jag kom hem, tog en timme, höll på att tuppa av varje gång Bamse drog i kopplet...

              

Nu ligger jag i soffan, helt utlämnad igen. Jens hämtade morfintabletterna jag fick efter januari-smällen. Tänkte ge upp ett tag, men nej, plugget är för roligt! Jag vill tro att livet har nåt att lära mig. Har jag tagit i för hårt när jag nu satsar på mig själv med vikt och hälsa? Jag menar, alla långpromenader och allt kånkande av tex skolböcker mm... eller är jag bara drogad och ser ljust på tillvaron under narkotikans inverkan? Känner mig dum som haft planer på att lära mig rida och att till våren ge mig av på ökenvandring i Egypten vilket bla innebär kamelritt.

                            

Nu ska jag ta en timme i taget idag. Jens har hjälpt mig lite vattnat blommorna och matat djuren. Bekki ska få ta hand om tvätten som legat i maskin över natten. Jens ska hjälpa mig med madrass och kudde till soffan och båda ungarna ska få ta ut Bamse varsin gång. Janne kommer hem till kvällen. Lunchen hos Su får jag ta en annan gång och skolan får klara sig utan mig i kväll. När huvudet vant sig vid morfinet kan jag kanske läsa lite om Judendomen eller Verklighetsbilder.

                      

Huset känns levande. Monica jobbar åtminstone månaden ut på Optimera, SMC Gokart har ringt flera gånger så Jens har bevisligen skött sig bra och Sandra är provanställd på Lidl, så ungdomarna jobbar, kommer och går olika tider. Kan inte säga att huset känns särskilt inbjudande eller hemtrevligt, men vi bor här och kommer hyfsat bra överens allihopa. Bekki har varit rejält förkyld några dagar och Monica har precis frisknat till. Jag hoppas och tror att det är en förkylning som satt sig i mina muskelfästen i ryggen, det kan ju bli så ibland... för ett diskbråck till... och mitt i ryggen.... nej, snälla!