guggelutt

Ja, kvällen blev inte det jag räknat med. Inget blir som jag räknar med längre så jag ska sluta räkna med en masa saker och ta dan som den kommer! Jannes småkusin från Åland skulle mellanlanda här mellan båt från Gotland och flyg till Riga... men jag fick annat att pyssla med.


Mammas små lemlästade pojkar :O(

Bamse var jätteglad att se oss (mig och Bekki) när vi hämtade honom från veterinären. Ragnar vingklipptes och det gick utan drama. Veterinär Gunnel Andersson säger alltid att han är en sån trevlig fågel, och det tycker ju jag med. Världens bästa! Han har inte ens reagerat med depp efter vingklippningen denna gång. Han har fått vara ute en stund idag så jag tror att dels han är van, dels att det är så härligt att vara utomhus så det uppväger sorgen att inte kunna flyga. Om han ens sörjer det längre. Han har inte alls flugit så mycket i vinter som han flög förra vintern så det kan ha blivit något av ett normaltillstånd nu. Så långt var allt frid och fröjd.

                         

Men redan i bilen hem somnade Bamse tungt. Han vaknade inte när vi tog in reseburen, han vaknade inte på flera timmar. Först reagerade han på sitt namn genom att öppna ögonen eller vifta med öronen, men sen låg han som död. När vi blev utskrivna sa sköterskan att han skulle börja äta och dricka i små portioner runt 19-tiden, men då var han ff medvetslös så jag ringde journumret och blev rådd att åka in till Bagarmossens djursjukhus. Jag släpade ut honom på gräsmattan i ett försök att få igång honom, men det gick inget vidare.



Först vaknade han till men orkade inte gå, än mindre kissa.

                       

Sen började han rulla och klia sig i nacken mot marken, innan han somnade på rygg med benen i vädret. Då fick jag nog, ringde Bagarmossens djursjukhus som ville titta på honom men oxå ha journalerna så jag ringde tillbaka till Roslagstull och bad dem faxa över journalerna, sen åkte jag. Bekki följde med, men Janne kom och hämtade henne efter en stund för hon skulle upp tidigt och ha nationella prov i skolan idag. Jag blev kvar med en sovande Bamse i knät i tre timmar. De kollade hjärta och lungor och allt var okej. Anledningen till det komaliknande tillståndet kan vara två: antingen att han fått för mycket narkos (vilket är det troliga) eller så tål han inte den sorten han fick. Han är ju en kämpe och han gick ju ner i en liknande dvala efter det att han öronmärktes. Det troligaste händelseförloppet är att han, pga sin kämparglöd, först inte reagerar på narkosen, han får då lite till och somnar... men det där lilla extra han fått gör att uppvakningen blir mer långdragen i synnerhet efter det att han kommer hem och slappnar av i sin välbekanta miljö. Inget farligt alltså, men superläskigt när mörkret kommer och man inte få liv i sin lilla älskling.

Klockan halv 12 inatt såg det ut så här direkt efter utskrivningen från sjukhuset...och jag var så lättad över att ha fått min Bamse tillbaka!


Åh, snygg tjej!!!

                      
                        Hon har socka, han har .... störtkruka?


Mammmaaaaa, rädda mig från rymvarelsen!

                   
                      Suck, hur ska man kunna vara Bamse snygg i den här outfiten?


KAN VI GÅ NÅNGÅNG?

Jag körde hem den lilla pudeln och hennes mamma. De bodde inte så långt från oss, hon var en ung tjej som varit ute och shoppat när lilla Laijka skalat av lite av trampdynan i en rulltrappa. De hade fått skjuts till djursjukhuset och hade ingen aning om var i Stockholm de befann sig, de var nyinflyttade. Lilla Lajka ska aldrig mer få åka rulltrappa, försäkrade hon. Tack och lov var det bara trampdynan som blivit skadad så de kunde åka hem med en socka och krage.



Försökte rasta Bamse när vi kom hem vid midnatt, men han var inte intresserad av att vare sig gå eller lyfta på benet. Men lättad över att han var vaken, tjejintresserad och kunde både gå och hoppa uppför trappen, somnade jag gott. 

Vaknade vid sju imorse och tog ner Bamse bredvid min säng. Vaknade av att han gnydde vid halv 10 och gick ut med honom. Han orkade gå några meter, sen ville han vila... och efter en nästan 200 meter lång promenad fick jag bära hem honom. Han drack några slickar vatten, fick i sig några Frolic och smärtstillande droppar på en bit bröd, sen har han fortsatt sova, men han sover nu, han är inte medvetslös!

                  
                   Det är tufft att promenera efter en operation!

Till sist! Jag lovade Snurr en bild på "min" snigel! Hon har en nästan likadan bild i sin blogg 13/4!


                        
                         Och här är en naken blekfis!

Och Jannes småkusin då? Ja, gubbarna kunde roa sig själva utan mig. De sov när jag kom hem och hade åkt när jag vaknade...