Klockan är fyra och aaaallt är väääl
Det börjar ljusna... Och jag är så trött så jag har svårt att hålla balansen. Jag tappar Bamses koppel och snubblar på mina egna fötter. Janne är van att jobba natt, men det är INTE jag. Men ändå, det är lite spännande inslag i livet att vara uppe hen hel natt, att gå på bryggorna i mörker och soluppgång och prata lite med Securitas-väktarinnan om nattens äventyr.
Bojekan används till allt möjligt. Det växer träd på den, det ligger
ett fågelbo i kanten... men så har inte klubben jättemåna bojar heller.
Janne kör fram och tillbaka med vår båt till mastkranen. Han hade lite grejer han skulle lasta i den och då var det lättare att köra båten än släpa på kärra och lyfta över fördäck. Jag ska försöka virka lite till, men nu är det tungt!
Bojekan används till allt möjligt. Det växer träd på den, det ligger
ett fågelbo i kanten... men så har inte klubben jättemåna bojar heller.
Janne kör fram och tillbaka med vår båt till mastkranen. Han hade lite grejer han skulle lasta i den och då var det lättare att köra båten än släpa på kärra och lyfta över fördäck. Jag ska försöka virka lite till, men nu är det tungt!
Kommentarer
Postat av: Ia
Godmorgon! Tog mig lite tid att läsa igenom Dina bloggar och jag kan bara konstatera....så annorlunda våra liv ser ut nu jämfört med för två år sen...vad långt vi kommit och vad mycket vi kan numera!!! Hurra för oss!!
Postat av: Snurran
Det verkar som om ni fick en lugn och skön natt ändå - och vilken ynnest att få följa soluppgången vid ett stilla vatten! :-)
Trackback
