R.I.P Solero

Inte helt oväntat.... men fruktansvärt ändå. Min lilla Solero. Jag minns faktiskt inte hur länge jag haft henne, men det är minst 10 år. Min faster bodde då fortfarande i Höör och jag sa att jag önskade mig en gul Agapornis, det hade jag haft förut... och så fick jag en av henne på sommaren, hon hade en enorm voljär med massor av Agapornis. Senare skaffade vi vår blåa Blue Moon som sällskap till henne. Senaste månaden har hon varit lite hängig och så sent som i början på veckan funderade jag på att ringa och se om jag kunde boka om Bamses vaccinationstid på onsdagen till att kolla Solero istället... men så tänkte jag att jag väntar till efter lön. Jag fick ta i henne och hon åt bra, även om det ibland pep svagt om henne när hon andades och hon verkade lite hängig. Men som sagt, hon var gammal och vädret har ju varit fuktigt. Nu ikväll när Linnéa och Matte var här med husvagnen så ... efter maten sa Linnéa att "du ska nog komma nu, mamma"... då låg hon död på rygg och Blue Moon satt uppflugen på sidogallret.
 
Jag har begravt henne under en hjärtformad sten nedanför altan.
 
 
 
Det kommer vara tyst och tomt när vi vaknar imorgon...

Kommentarer
Postat av: Snurran

Usch så tråkigt :-/ *kram*

2012-07-22 @ 09:14:48
URL: http://blogg.passagen.se/filijokus

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0