Betraktelse över girigheten
Någon i hopen sade till Jesus: " Mästare, säg åt min bror att dela arvet med mig." Han svarade: "Vem har satt mig till attt döma eller skifta mellan er?" Och han sade till dem: "Akta er för allt habegär En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar" Sedan gav han dem en liknelse: "En rik man hade fått god skörd på sina jordar. Han tänkte för sig själv: ´Vad ska jag göra? Jag har inte plats för hela skörden´. Han sade: `Så här ska jag göra, Jag river mina lador och bygger större så att jag får rum med säden och allt annat jag äger. Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försöjd för många år framåt. Du kan vila ut, Ät, drick och roa dig`. Men Gud sade till honom : `Din dåre, inatt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det? `Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud" (Luk 12:13-21)
Jag tycker lite synd om den här rike mannen. Han talar för sig själv. Hur ska jag göra för att kunna härbärgera mina rikedomar? Sen säger han till sig själv: när du gjort det här så kan du äta, dricka och roa dig… men om han kommit så långt så tror jag inte han gjort det, utan det finns något i ägandet som skapar beroende. Ett gammalt uttryck säger att ”mycket vill ha mer” och i många fall tror jag att det stämmer. Hur många av oss har inte hört talas om, eller varit med om, uppslitande arvstvister där folk tillochmed slåss handgripligen för att få det man anser sig ha rätt till, eller bara vill ha. Kostnaden blir brustna relationer, känslan av svek, bitterhet, hat… Den rike mannen i texten pratar med sig själv… var har han sina vänner, sina bekanta? Och sen tillråga på allt så får han svar från Gud som säger: din dåre! ”Inatt ska ditt liv tas ifrån dig”. Girigheten, att äga mycket och känna fysisk trygghet… var det det som gjort mannen ensam? Nu skulle han dö och inget av det han ägde skulle komma honom själv till del. Den här texten tycker jag att man kan applicera även på relationer. När vi offrar relationer på grund av vårt habegär, ett habegär som inte nödvändigtvis behöver innebära saker, det kan också handla om ett allförstort ego, ett alltför stort behov av bekräftelse. Jag i centrum. Se på mig. Så här tycker jag och jag bryr mig inte om vad du tycker, inte heller vad du känner inför det. Gör som jag säger. Jesus sade till hopen av människor som stod framför honom att ”Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar”. Att vara ödmjuk ansåg Aristoteles vara en dygd – en personlig egenskap, men nog är det något vi alla kan bli medvetna om och träna oss i, att inte samla skatter åt oss själva och på så sätt bli rika inför Gud och inför varandra. Den gyllene regeln finns som etisk princip i de flesta religioner. I vår Bibel står det att: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
Bön
O Gud, du ensam är vårt hopp och vår styrka. Ge os nåd att göra din vilja så att vi kan tjäna dig i tanke, ord och handling. Genom din son Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
