Oh, happy day!

 
Vilken underbar dag det varit! Solen har strålat från en klarblå himmel och jag har suttit ute i solen och läst en liten skrift som jag fått låna av grannen och som handlar om Tosterön. Jättespännande! Den handlar om allt möjligt från istid och rullstensåsar, runstenar till kyrkor och bosättningar, härad till herresäten. Och jag har haft sällskap av Bamse och Citronfjärilar medan Janne sovit efter nattpasset.
 
 
Den senaste veckan har jag fått och ringt samtal som på många sätt innebär en stor förändring i livet. Mellan kapitlen i den lilla boken om Tosterön (vi bor alltså på Tosterön) har jag haft möjlighet att reflektera över faktum som berör på djupet. Saker och ting är inte alltid vad man tror att det är, eller så finns det ett oändligt antal vinklingar. Människor man litat på försvinner och människor man raderat ur adressboken kommer till ens hjälp. Tacksamt tar jag emot den erfarenheten och funderar över mig själv, hur jag vill fortsätta, hur jag ska ta ansvar över saker som jag är involverad i. Jag vill ju tro att vi människor vill gott, men när man utsätts för det motsatta så händer det saker i en. Det är inte så lätt att förstå varför människor gör som de gör eller säger det de säger. Det är allmänmänskligt att man reagerar, och ibland mycket kraftigt. Relationer på alla plan är det svåraste som finns och jag har tänkt idag att jag måste ta större ansvar i min del av relationerna, oavsett om jag är den svaga eller den starka. Mycket av mig lever fortfarande kvar i den pigga glada receptionisten som bara tog order och utförde uppgifter som jag fick mig tilldelat. Det låg liksom inte i mitt uppdrag att ifrågasätta. Om jag såg möjligheter till förbättring eller effektivisering så fick jag prata med min närmsta chef som sedan tog frågan vidare, sen kunde jag få en klapp på huvudet och får höra att jag var duktig medan jag solade mig i bekräftelsen så längde den goda känslan varade. Sen många år ser inte mitt jobb ut så, det har pendlat mellan att vara väldigt ansvarsfullt till att lämna idéer och förslag i andras händer. Kanske måste jag vara ännu mer idog i att inte bara släppa relationer när de gjort mig tillräckligt illa, utan redan från ett mycket tidigare stadium kolla upp kränkningar, vad de står för och om de verkligen var ämnade att vara kränkningar, försöka lägga saker utanför mig själv till dess det är klart vad som var meningen. I relationer uppstår ju så mycket missförstånd helt enkelt bara för att vi inte lägger samma värde i orden. Lättare sagt än gjort, men jag är tacksam över dagen i solen, med fjärilar och bok och alla tankar.
 
Du som ville mitt liv och har skapat mig efter Din vilja,
allt i mig känner Du och omsluter med ömhet,
det svaga likaväl som det starka, det sjuka likaväl som det friska.
 
Därför överlämnar jag mig åt Dig utan fruktan och förbehåll.
Fyll mig med Ditt goda, så att jag blir till välsignelse.
Jag prisar Din vishet, Du som tar till Dig det svaga och skadade
.... och lägger Din skatt i bräckliga lerkärl.
 
När Janne gick upp på eftermiddagen bjöd jag honom på kinarestaurang i Strängnäs. Livet är ändå väldigt gott och vi växer och lär hela tiden!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0