Omslag

Satt ute och knypplade till 12.00 efter morgonssysslorna igår, sen kom Janne upp, jag duschade och vi gjorde oss klara för ett besök i södra delen av Storstan. Janne hade pratat med Kronfönster, så dit styrde vi kosan och gjorde en beställning på 18 fönster. Åtta var till bodarna och två till huset. Jag ville in på Rusta också för jag hade kärat ner mig i en tapet som jag sett på bild att Linnéa gjort fondvägg av i sovrummet. Den var verkligen vacker! Men det fanns en annan också som var otrolig!
 
 
Nå, det är sex veckors leveranstid på fönstren och jag är inte så säker på att vi tapetserar före dess... Björkarna skulle vara snygga mot skogen, tänker jag, medan rosorna skulle vara lugnande i min knypplarhörna. Men jag är öppen för alla tips. Långsamt börjar boden ta form i mitt huvud. Det ska finnas plats för alla mina fotoalbum, böcker samt knyppeldynor och symaskin, garner och annat pyssel jag håller på med.
 
Vi köpte Thai-mat på vägen hem och det var tur var väl det för det gick fort att äta när vi kom hem då stora moln tornade upp sig över grannens tak. Vi hann få på presenning på gäststugan innan regnet och åskan kom. Janne stannade kvar och knöt fast den, han kom upp till huset när regnet vräkte ner i stora hårda droppar, men snart fick han springa ner igen för presenningen hotade att blåsa bort. Jag mådde lite illa av all elektrisk spänning av alla blixtar i luften så jag la mig i sängen med Bamse och tittade ut på skyfallet genom fönstret. Då hörde jag Janne skrika så jag for upp och ut, tyckte att jag såg honom ligga nedanför gästhuset ... men det var en stor kruka som låg ner tack och lov. Janne låg i handarbetsboden och skyfflade vatten med händerna från golvet över kanten. Presenningen läckte! Han skrek åt mig att hämta något men jag hörde inte vad han sa trots att jag hunnit ut mitt i gräsmattan, så han löpte upp på altanen och hämtade skurmoppen. Jag gick in och hämtade andra skurmoppen och sprang ner och hjälpte honom att försöka få bort vattnet så fort som det bara gick från spånskivorna på golvet. Illamåendet var som bortblåst. 13 mm på 30 minuter. Det måste varit en syn att se två personer i en bod utan väggar i ösregn som svabbar golv för brinnande livet...
 

30 minuter senare sken solen igen. Vi tror att vi räddade golvet och nu finns en större hel presenning över den boden också.
 
Lugn kväll vid TVn. Och nu har en ny dag grytt....
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0