Etikk i Oslo

Fyra dagar i Oslo, på väg till och ifrån! Nu ska jag försöka samla tankarna och försöka förstå vad jag varit med om. Det är otroligt häftigt att komma hem igen och se hur jag förändras. För något år sen skulle jag bara kommit hem och sprungit vidare i livet. Nu vill jag reflektera! Har behov av att reflektera. Anledningen till min resa till Oslo var masterkurs i etik inom diakoniforskningen. Eftersom Monica bott i Oslo ett par år var hon villig att göra mig sällskap för att ledsaga mig och återuppliva gamla minnen. Verkligen att förena nytta med nöje för min del!
 
 
I söndags skjutsade Janne mig till Södertälje där jag klev på tåget till Oslo, Monica satt redan på sen Stockholm Central. Jag vet inte hur Monica upplevde det, men jag tyckte att de sex timmarnas tågresa inte kändes som sex timmar. Vi bubblade på rätt friskt. Vi kom fram på eftermiddagen och började med att checka in, ta en pizza på Egon som låg i samma hus som hotellet och sen ta en låååång promenad, till Diakonhjemmet i Majorstuen och tillbaka till hotellet på Karl Johans gate.
 
Karl Johans gate
 
Slottet
 
Best Western hotell                               Fyra ostar
 
 
Efter en natts taskig sömn, sex timmars tågresa och flera timmars promenerande i Oslo så var det gott att krypa ner i hotellsängen. Vi sov före 21.00... eller i alla fall jag.
 
måndagen gick vi upp kvartisju. Frukosten började serveras sju och det var ju lagom eftersom vi siktade på att vara vid tunnelbanan (inte trikken) klockan åtta. Efter att ha köpt lunchmacka och resebiljett på Narvesen for vi iväg. Jag gick av i Fröen, två stationer efter Nationaltheatret där vi bodde, medan Monica for vidare upp till Holmenkollen. Skolan hade vi ju hittat dagen innan, nu var det klassrummet som skulle hittas och det gick bra förstås.
 
 
Jag ska inte säga så mycket om lektionerna mer än att det varit oerhört intressanta föreläsningar, bra grupparbeten på hög kvalitativ nivå och oerhört givande! Det har varit svårt att få fram information om kursen, förberedelser mm, men väl på plats så var det verkligen klass på både föreläsarna och stort engagemang bland studenterna. Verkligen jätteroligt och en förmån att få vara delaktig i detta. Vi var sju svenskar, en dansk och ett tjugotal norrmän (där även invandrade norrmän inräknas). Information, kompendium och studentkort gick raskt att få tag i på plats, alla problem löstes på nolltid. Likaså information om kommande kurser, studiekrav mm löstes vid ett lunchmöte med studieansvariga. Jätteskönt att få koll!
 
 
Efter skolans slut möttes Monica och jag på hotellet. Vi gick till ett av hennes gamla stammis-ställen, "Politikern", och åt middag. Därefter gick vi ner till hamnen där det blev ett besök på Operan. Monica hade varit ner och kollat vilka föreställningar som gavs och köpte biljetter till en masterexamensföreställning av fem elever på norska Operahögskolan samt musikhögskolans symfoniorkester - Cosi fan Tutte. Riktigt bra föreställning! Och bara 250 NOK!
 
Politikern
 
 
tisdagen efter skolan möttes Monica och jag återigen på hotellet efter skolan. Vi gick ner till Operan igen. Oslos Opera är inte bara ett hus för musikälskare, utan det är en arkitektoniskt ur-skoj byggnad också. Se själva!
 
Oslo                                                                                 Pamukkale

Fantastisk vy över Oslo, man ser ända upp till Holmenkollen... och så är det lite Pamukkale över det, eller hur!
 
Pamukkale - Turkiet
 
Och på hemvägen blev det en öl på den första puben Monica var ute på (syttene maj) när hon flyttat hit. Nostalgi på hög nivå som jag förstås gärna deltar i!
 
 
Igår, onsdag, sista dagen i skolan och Oslo för denna gång. Jag tog med mig väskan till skolan och lämnade nyckelkortet till Monica. Hotellrummet betalde jag dagen innan. Vi skulle ses på Sentralstasjonen efter skolan.
 

Efter föreläsningar och redovisningar av våra grupparbeten hängde jag med i en taxi med två andra tjejer ner till tågstationen där jag mötte upp Monica vid "Tigern".
 
Bilder från måndagkvällen

Sen började den långa vägen hem. Den gick inte lika fort som ditvägen, både Monica och jag var lite trötta och fulla av intryck, tror jag. Och som ett sista äventyr hakade dörrarna i vagn 5 upp sig så jag höllt inte på att komma av i Södertälje! Men med gemensamma krafter i hjälp av andra passagerare fixade det sig och jag sa till tågvärden som jag gick förbi på perrongen... De var visst medvetna om problemet, något hade hakat upp sig...
 

En ny dag har grytt sen länge. Jag är ensam hemma. Bamse är hos mina föräldrar och Janne jobbar. Ragnar, Esmis och fiskarna är hemma förstås så helt ensam är jag inte. Utlovade telefonsamtal och knyppling står på menyn... och reflexion...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0