Aouch
Jag har varit ledig idag också. Jag bad om det redan när jag fick grundschemat för jag fick brevet från ortopeden samtidigt. Tidigare har jag flera gånger berättat om mina turer inom sjukvården vad gäller mina hälsenor och min kroniska hälseneinflammation... När jag var hos nya husläkaren här i Strängnäs så skickade han en remiss till UL och svaret på det ledde till en tid hos ortoped på Mälarsjukhuset... och där var jag idag.
Men först gick jag ut en långis med Bamse. I tre dagar har han varit lite (och ibland mycket) irriterad på sin ena baktass och två gånger har jag schamponerat den med klorhexidinschampoo, men idag, när vi gått genom ett fuktigt område så blev det riktigt illa och han hoppade på tre ben tills han flämtade så hårt att jag bar honom hem. Skönt att jag tappat 6 kilo i vikt för belastningen på höfter och knän kändes inte, men flåset... Jag ringde och fick tid hos veterinär imorgon men det får Janne ta för jag jobbar! Bamse är sjukanmäld till dagis.
Det var svårt att komma fram till veterinären här i Lillstan så jag kom aldrig iväg till gymmet, men efter en fika med Janne gav jag mig av till Mälarsjukhuset och ortopeden.
Det blev en ganska omtumlande upplevelse för jag hade läst in av kallelsen att vi skulle diskutera operation, och det var jag inte akut orolig för då BMI inte får överstiga 32 och det gör ju mitt med råge. Jag hade hoppats kunna föreslå en operationstid i vår efter viket i Huddinge... Men nu var det inget snack om operation och BMI för när överläkaren på ortopeden klämt på mina hälsenor ville han ta ett nytt ultraljud och därefter blev det tre sprutor rätt in i hälsenan, sklerosering kallas det. Jag blev orolig först när sprutorna kom fram och hyperventilerade så jag nära nog svimmande under första sprutan. Han ropade mitt namn flera gånger och när jag äntligen anammade så mycket medvetande att jag kunde svara så sa jag att kör på bara, det är okej. Det gjorde ont, det sa läkaren också, men jag hade nog väntat värre smärta än det var. Himla skönt att slippa vara orolig i flera dagar innan, nu han jag bara vara skiträdd en halvtimme innan det var över. En sklerosering innebär att de sprutar in ett "gift" som gör att kärlinväxterna i hälsenorna drar ihop sig och "dör". Nu ska det läka i två veckor, sen är det träning som gäller.
Sen blev det fika på sjukhuset med en kollega och vän! Härligt att få prata lite medan pulsen gick ner! Tack, vännen!
Kvällen har varit lugn. Janne har tagit Bamse på två kortisar. Han får ta det lugnt tills veterinären tittat på honom och jag får inte anstränga foten på två veckor. Gå på plan mark, typ, men inga terrängpromenader och ska jag gå på gymmet får jag bara anstränga överkroppen. Om två veckor är det superstretch som gäller och om tre månader återbesök.
Jag är så glad att sjukvården äntligen tar mig på allvar när det gäller mina besvär! Jag berättade för dem om den första ortopeden för ca 5 år sen som jag kom till och som sa att jag var för tjock, för gammal och hade för korta hälsenor - så vad ville jag att han skulle göra? Det är ju anledningen till att jag dragit mig för att söka hjälp, det är ju lönlöst... men nu får vi se om detta hjälper! Hur som helst är jag sedd och tagen på allvar.
Sov gott nu! Tre dagar jobb och två lediga innan söndagens pilgrimsvandring....
Kommentarer
Trackback
