Bättre och bättre dag för dag

Det har varit en svettig vecka. I tisdags konstaterade jag att jag med stor sannolikhet led av flertalet biverkningar av blodtrycksmedicinen jag trappat upp under fem veckor. Det är skönt att jag har så bra kollegor och att tisdagen bara bestod av möten för jag kände att jag fick support i mitt yrsliga tillstånd. Jag hoppade över kvällsdosen och på natten led jag av rejäla svettningar och det kändes nästan hur "giftet" började sippra ur porerna.
 
 
På onsdagen hoppade jag förstås över morgondosen. Dagen bestod i handledning och sorgegrupp samt samtal med chefen om min arbetsbelastning och jag kan bara säga att han är bäst! Vi har gjort upp en plan nu som jag succesivt ska börja jobba efter. Min läkare ringde också och bekräftade att jag gjort rätt i att sluta med medicinen. Kanske hade det varit klokt att trappa ut den, men nu hade det gått ett dygn och jag har ju bara ätit dem fem veckor så pillren åkte i soppåsen när jag kom hem.
 
                      
 
I torsdags uteblev mitt besök och jag fick tid att jobba undan. Efter torsdagsträffen gick jag och en kollega igenom det material vi har inför en bussresa vi planerar med Lions i sommar, sen körde jag henne till t-banan eftersom tågen inte funkar, ringde några samtal från bilen och hämtade sen Bamse. Vi åkte till Ormkärrskogen för att se om det kommit några grodor till kärret. I onsdags förra veckan var det bara änderna som simmade runt, men nu rådde full aktivitet.
 
 
Vi kunde inte stanna så länge för jag hade mässan på kvällen, men en dryg halvtimme fick Bamse och jag njuta av detta magiska skådespel, när hundratalet grodor knorrar medan solen sänkte sig långsamt över kärret.
 
Efter mässan blev det en lugn kväll liggandes i svärmors bäddsoffa.
 
Biverkningarna har långsamt ebbat ut, kroppen fick jag tillbaka ganska snabbt. Stickningarna i händer, armar och ben försvann första dygnet, bröstsmärtan försvann på tre dagar osv, men svettningarna och yrseln/glaskupekänslan har jag fått dras med. På fredagen kände jag för första gången att glaskupekänslan började ge sig. Jag hade praktikantplanering med min kollega i Flemingsberg och jag kände att nu börjar hjärnan fungera som vanligt. Besöket jag bokat in hos passpolisen uteblev och irritationen gjorde att glaskupan åkte på igen, men när jag sen tillbringade en lång lunch med en gammal klasskamrat mådde jag jättebra. Det var jättekul att sitta och bubbla om vad som hänt under de 35 år som gått sen vi slutade skolan. Inte gjorde det saken sämre att vi kunde sitta ute i solen och äta vår chicken tikka zislar med vitlöks-naan.
 
 
Efter en timme på jobbet där jag kunde avsluta veckan på ett bra sätt, packa en väska med arbete till måndag när jag ska jobba hemma samt inför kontraktsdagen på tisdag, åkte jag på massage! Jag hade tänkt åka ner till Ormkärret med Bamse igen, men jag blev stående på Gökholmsbacken en bra stund.
 
 
En bil stod tvärs över gatan på ett tokigt sätt och bilarna, inklusive jag, fick väja på alla möjliga sätt. Jag stannade och konstaterade att det inte fanns några levande (eller döda) varelser i bilen och ringde sen 11414. Det tog drygt 10 minuter att komma fram till Närpolisen, jag förklarade läget och sa sen att jag lämnar platsen. De skulle skicka dit en bil. Istället för att åka till kärret åkte jag till Hagsätra zoo med Bamse och bubblade med Elisabeth en stund. Köpte hundmat och hundgodis också förstås. Bamse tycker det är så roligt att komma dit. Han har ju varit med dit ända sen han var valp och oftast får han smaka godis när han kommer.
 
På vägen hem ringde jag föräldrarna. Mina systrar har varit uppe och hjälpt dem för de har varit rejält sjuka i influensa som på mamma även utvecklats till lunginflammation, men mamma tyckte de var så pass bra nu att jag inte behövde åka upp i helgen. Hemmavid väntade Janne med räkor och ost. Grannen hade lämnat ett fat med fröknäcke och en parmesanost på vårt utebord. Hon är för gullig!
 
 
Det smakade mums till räkorna! Det blev fröknäcke med ägg och avocado till frukost också.
 
 
En ny dag har börjat. Vi tar det lugnt. Bamse och jag har varit till bäcken och kollat om det finns några salamandrar med det gjorde det inte. De tar nog några veckor till på sig.
 
Nu ska vi ut och fika i solen! Janne jobbar med glaspaviljongen som blåste ner i september. Om två veckor hoppas vi att den är klar.
 
Trevlig helg!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0