Lyssna på kroppen, Guggelutt!

Några smått galna dagar har passerat. Måndagen började i Flemingsberg där jag och en kollega började schemaplaneringen för sommarens praktikanter. Dagen fortsatte med ett besök med klient hos passpolisen, snabb och väldigt sen lunch, en snabb sväng in på mailen innan jag skyndade mig iväg för att handla matkasse med en klient, hämta Bamse och så hem. Jag hann faktiskt sitta ner nästan en halvtimme hemma innan jag åkte iväg till knypplingen i Strängnäs. Under bilresorna insåg jag att jag nog är lite för tids-optimistisk. Jag såg positivt på saker och ting förra veckan, drömmarna till trots, men i och med praktikantplaneringen började jag fatta att det kommer aldrig komma någon tid. Jag måste ta den!
 
 
Den nya planeringen fick bli att jag sov över i svärmors tomma lägenhet tisdag och onsdag för att jag skulle hinna jobba på kvällarna, för både tisdag och onsdag skulle jag vara på kurs - Bibelteologi som ingår i Mastern. Så fick det bli. Tisdag - kurs på dagen, hämta Bamse, skriva orosanmälan och ett långt klientsamtal på kvällen. Onsdag - kurs, gå tidigare för att hinna till första sorgegruppstillfället, hämta Bamse tre minuter före stängning... sen kände jag att det blev för mycket för mig att förbereda ett överklagande på kvällen, så jag tog med Bamse till Ormkärret.
 
Här stannar min tid...
 
I alla år vi bott i Ormkärr har jag gått ner till bäcken om vårarna för att njuta av grodornas lek. 2012 svarade jag på ett upprop på Facebook i SHRs grupp. Ett projekt i Stockholms stad som avsåg att kartlägga och rädda groddjurens lekplatser. Ett år senare var bäcken utgrävd till en damm och nu hoppas vi att grodbeståndet åter ska öka. Det är en fröjd att gå dit när parningslekarna är igång. Jag minns ett år när hela ängen var full, det var flera hundra, om inte tusentalet grodor som sökte partners. Det är magiskt!
 
"Uppgiftslämnaren" till Grodkollens damm i Ormkärrskogen. Bilden är så gräslig så jag kan bara älska den...
 
I maj 2013 tog jag denna kärleksfulla bild vid kärret
 
Men på senare år har det varit som bäst ett trettital... Jag läste på Facebook förra veckan att grodorna synts i Tyresödammen, men här syntes inga, bara de två änderna som också bott i bäcken/dammen i flera år. Bamse fiskade vass och skitade ner sig, jag gick ner i varv och försökte ignorera mitt tjutande öra.
 
Det blev ingen journal-läsning på kvällen. Jag tittade på ett program om spöken på Bogesunds slott på TV, åt en påse ostbågar och la mig efter kvällspromenaden. Det kändes rätt.
 
 
På skärtorsdagen fick jag iväg orosanmälan, möte och samtal, sen skickade jag mängder med mailförfrågningar innan jag åkte och köpte lunch som jag tog med mig hem till min bästis. Vi åt tillsammans och jag fick zonterapi, sen hämtade jag Bamse och gav honom middag i svärmors lägenhet innan jag åkte tillbaka till jobbet för skärtorsdagsmässan. Strax före nio hade jag dammsugit svärmors lägenhet och satt i bilen på väg till Linnéa för att hämta Spike som ska bo hos oss över påsken. Kom hem kvart i 11.
 
Idag vaknade jag med täppt näsa, huvudvärk, ringande öron och ont i hela kroppen. Tuggar Ipren och gör så lite som möjligt. Fyra lediga dagar som jag får fylla, eller inte fylla, med vad jag vill...
 
Det är lite mycket nu. Det verkar som en förkylning sitter i kroppen (?) och kanske bryter den ut nu när jag är ledig, eller så ger den sig om jag är duktig och vilar. En kusin har oväntat gått bort och det är snart begravning, det väcker tankar och river i ärret efter min systers död, de var årsbarn och skulle bägge fyllt 50 år i år... Nej, det är dags att lyssna på kroppen och lägga i en lägre växel ett tag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0