En alldeles vanlig onsdag

Det har varit en bra dag! En intensiv arbetsdag där lösa trådar nu inte längre är lösa och nu känns det som jag har både vårens schema och lösa konfident-trådar efter julen i ordning. Allt fixar sig. Och en spännande vår väntar.
 
                                  
 
Till kvällen hade jag sett fram emot ett par timmars god läsning i sängen, men har istället tillbringat kvällen med att få igång min nya telefon.
 
27 november hämtade jag ut en ny Iphone 5, bara för att konstatera att det gick ju inte att plocka över SIM-kortet från min gamla skit-Samsung, det var ju fel storlek.
 
6 december beställde jag ett nytt och efter ett par veckor lyckades jag förstå mig på Comviqs chat där jag även fick fram att jag inte fått något nano-SIM, trots beställningen.
 
Efter nån vecka fick jag ett vanligt SIM och vilket gjorde att jag den 19 december återigen fick ställa mig i kö till den omständiga kundtjänstchatten och påtala att SIM-kortet inte fick plats i Iphonens lilla lucka, skulle jag fila ner det kanske? Jag blev lovad ett nytt plus en reducering av fakturan eftersom jag inte kunnat använda telefonen.
 
30 december satt jag återigen en hel kväll och väntade på chatten. Inget nano-kort hade kommit. Återigen fick jag förklara att jag har en Samsung, men har köpt i Iphone och jag får inte in SIM-kortet i den lilla luckan! Jag behöver ett mindre SIM, ett nano-SIM! Den tjejen kunde i alla fall se, på min fråga, att min gamla adress fortfarande var inlagd och då hade det visst inte spelat någon som helst roll att jag uppgivit min nya adress i chatten... för om de inte ändrat den i mitt kundregister så var det dit breven gick... och på min gamla adress bor jag ju inte längre ... märkligt ändå att det felaktiga SIM-kortet kom rätt.
 
I måndags fick jag ett nano-SIM! Halleluja! Men kanske ändå inte. Jag hade uttryckligen bett om att de inte skulle aktivera nano-SIMet eftersom jag ju fått lite dåliga erfarenheter av deras utskick.. och då slutar istället min gamla telefon att fungera idag. Det är väl ingen katastrof i sig, men mycket irriterande! När jag kom hem från jobbet började jag försöka få igång telefonen. Inget händer. Det går inte att ansluta till internet osv osv, jag ringer sonen och då funkar det helt plötsligt... men jag får bara meddelanden, via datorn och via telefonen att det inte går att aktivera telefonen, att jag måste vänta eller kontakta kundtjänst. En timme i kö till chatten igen. Äntligen framme, återigen trevligt bemötande och de kunde aktivera telefonen! SUCK! Jag vet inte om jag ska vara glad för att det inte var mig det var fel på eller arg för att det ska vara så krångligt! Även om jag anser mig vara en teknisk katastrof så brukar jag ändå lyckas lista ut det uppenbara... men om jag bara kan knappa in att jag vill att telefonen ska kommunicera på svenska och att jag bor i Sverige... och inte komma ett enda knapptryck vidare, då är det fel! Och inte fel på mig utan på något annat!
 
 
Nu är den igång i alla fall. Jag kan ringa! Jag kan skicka sms! Men jag har inte ett enda nummer inlagt. Inga appar heller så det går vare sig att Whatsupa, Instagramma eller Facebooka mobilt i nuläget. Det kommer, jag lovar, men nu är jag så nöjd att jag har en telefon som fungerar, lull-lullet får komma efterhand! Hjälp mig dock med att avsluta med ditt namn när du smsar så kan jag enkelt lägga in ditt nr. Alla andra funktioner lär du bli varse om när jag orkat få igång dem!
 
Kram och godnattsömn på er!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0