guggelutt

Ikväll har vi varit ute på äventyr! Hundarna gläfste som vanligt lite nu och då, så jag var inte alls beredd när det brakade till vid en sommarstuga och ett stort mörkt djur rusade rakt emot oss. Hundarna skällde som galna, jag stod still medan tusen tankar rusade genom huvudet. Jag kan tänka mig att det var lite som när livet passerar revy i en nödsituation. Jag står alltså ensam i kolmörker, två galna småhundar skäller sina skallar i bitar medan ett stort djur rusar rakt emot en. Spikrakt emot en! Ja, inte fann min hjärna ut någon intellektuell lösning, kan jag lova. Men reptilhjärnan slog till. Jag fann mig plötsligt stå i Hulken-position, ta sats från tårna, fyllde lungorna med luft och sen vråla som Baloo i Djungelboken på julafton... WROOAAAAARRRRR. Älgkon tvärstannade så hastigt att hon höll på att sätta sig på baken 4-5 meter från oss, tvärvände och rusade tillbaka i sina egna fotspår i snön. Vad ger ni mig för det? Jag skulle gärna vilja se mig själv utifrån i det ögonblicket... 100 pannor vrålande kärring ackompanjerad av två fyrakilos chihuahuor i fullmånens sken! Ja jösses! Jag förstår att älgen fick spader och drog illa kvickt...

 

Annars har dagen varit lugn. Avslutning på sorgegruppen och administration som bland annat inneburit att skriva allsångshäfte till annandagsjul-firandet.

 

Livet är spännande!